Idag var alltså dagen D. Dagen då Craig, Jack, Lee och en fjärde engelsk kille som jag inte minns namnet på skulle lära oss surfa. Det gick sådär.
Killarna har varit i Australien i 2,5 månader och har surfat vareviga dag. Ändå var de inte så bra som man skulle tro, ett litet men ack så tungt bevis på hur o t r o l i g t svårt det är. Jag och Sara gick och hyrde brädor, under Craigs vakande öga så att vi skulle få rätt brädor, och sen gick vi den lilla "ten minute walk" som de sade att det var till en strand lite längre bort, där det skulle vara bra surfväder. Det tog en halvtimme, och det var samma strand som vi gick kursen på igår. Igår var det perfekt nybörjarväder, passliga vågor som kom med en halvminuts mellanrum i jämn fart. Och vi hade de omskriva övningsbrädorna, foam-boards, som var mer än mycket förlåtande. Idag hade vi riktiga brädor. Och som om inte det var utmaning nog var det full storm på. Vågorna var väl tre - fyra gånger så stora som igår, och de kom med tre sekunders mellanrum. Det var inte tal om att surfa, det handlade om att överleva. Vattnet gick till midjan på oss och ändå var vågorna meterhöga! Vi kastades runt som vantar. Vi försökte, som vi lärde oss igår, att ligga på brädan, paddla då en våg kom, och ställa oss upp. Realiteten var att vi försökte att hålla i brädan, ståendes på botten, och inte sköljas upp på land, alternativt spolas ut i havet. Två timmars "surfande" resulterade i att vi båda kom upp stående en gång, och det kändes som att man hade blivit slagen över hela kroppen med ett baseboll trä. Hela tiden kämpade man mot vinden, vågen eller strömmen. På tio minuter hade vi dragits ca 300m i sidled, utan att ens märka det! Idag var det dock dåligt surfväder, det erkände t o m britterna. Så nu sitter vi och slickar våra sår och käkar hamburgare (BBQ night på hostellet, uujee!) och ska ge det ett nytt försök i övermorgon, om vågorna finns kvar då. Jag tror jag drack upp största delen av den. En dags vila behövs, jag är helt mörbultad och sönderbränd.
Ordentligt häftigt var det dock.
-Tom
Facebook är ute. Samtal har vi inte råd med. Skype respekterar inte tidsskillnader. Följ med oss på vårt förlängda veckoslut här istället.
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Riding the small one...
Första surflektionen över. Resultat: båda två steg upp på brädan flera gånger, jee! (Bör dock påpekas att de surfbräden vi använde var så breda och stabila att man kunde stå på dem också utan våg eller rörelse, ganska foolproof alltså!)
Båda två fick i varje fall en bra känsla av det hela så nu har vi raggat upp några brittiska killar på hostellet som ska ta oss och surfa i morgon. Vi hyr brädor från en butik i närheten och sen är det bara att hålla på tills benen inte håller mer. Mina ben är trötta redan efter dagens prövningar så ska bli intressant att se hur man orkar i morgon igen... Hur som helst ska det bli jätte skoj! Ska ta bilder och lägga upp här ifall det inte är allt för katastrofalt.
-Sara
söndag 27 november 2011
Med Brisbane bakom oss och Byron Bay framför oss
Jappjapp, det hände igen. Mitt under mitt inlägg crasha appen för n:te gången, så vi tar det från början.
Vi sitter alltså på bussen mellan Brisbane och Byron Bay nu. Den startade kl 8 och tar två timmar, men pga av att de finurliga aussina delar in sina tidszoner både på bredden och höjden så är vi framme kl 11. De är har också bestämt att "hotel" betyder både hotell och bar. Varför? Min gissning är för att skapa underhållande förvirring för dumma turister såsom undertecknad. Touche, Australia!
Brisbane var en stad som hade lite det ena och det andra. Med 1,5 milj. invånare är det Australiens tredje största, men jag fick intrycket av att de hade väldigt bråttom med att uppnå den åtråvärda tredjeplatsen. Centrum är fullt med pastellfärgade skyskrapor, vars fula färger överskuggas endast av deras brist på fantasi i arkitekturen. Genom staden ringlar sig dock en underbar flod, och med alla broar som korsar den känns staden ännu större än den är. CBD (Central Business District) var inget att hänga i julgranen, men bara en kvarts promenad därifrpn ligger Fortitude Valley, som var en härlig stadsdel. Fullproppad med barer modell mindre, cafeer och trevliga människor som ger dig tips om på vilken bar du skulle trivas utgående från hur du klär dig, kändes det som stadsdelen för oss. På lördagen gick vi runt på cafeerna på dageb och barerba på kvällen. Vi hann också med att se ett skitbra aussie band uppträda på en av barerna (och ett rätt så dåligt på en annan.) "The Valley" gjorde att våra två dagar här definitivt var värt besöket!
Under bältet har nu jag, backpacker novisen, två hostell. Det första i Darwin visade sig vara top-notch, så att säga. Jag uppskattade det inte tillräckligt då, för hag hade ju inget att jämföra med. Nu har jag det. Tinbilly hostell i Brisbane är ett vidrigt ställe, på alla tänkbara sätt och vis. Smutsigt, illaluktande, trångt, irriterande människor (99% brittiska killar som såg ut som och betedde sig som fotbollshuliganer och ansåg sig ha rätt att slå på alla dörrar och sjunga kl 5 på morgonen då 11 andra sov i rummet) och asocialt. Sånt kommer man inte ostraffat undan med, så jag gjorde det enda situationen krävde och gav dem dålig feedback på en liten lapp som jag glömde att lägga i lådan. Där fick de så de teg.
Vi har bokat en vecka på vad so verkar vara ett riktigt kiva hostell på stranden i Byron Bay. Jag tänkte mig att sju dagar räcker för nån som mig, som aldri åkt snowboard eller skateboard, att bli en mästare på att surfa. Hur svårt kan det egentligen vara? Allt du gör är ju att stå... Räcker mot förmodan inte sju dagar så kabske vi stannar längre. Det är underbart att inte ha bråttom nånstans utan bara stanna på ställe om man trivs.
Ska försöka lägga upp bilder från Brisbane bara appen vaknar till liv.
-Tom
Vi sitter alltså på bussen mellan Brisbane och Byron Bay nu. Den startade kl 8 och tar två timmar, men pga av att de finurliga aussina delar in sina tidszoner både på bredden och höjden så är vi framme kl 11. De är har också bestämt att "hotel" betyder både hotell och bar. Varför? Min gissning är för att skapa underhållande förvirring för dumma turister såsom undertecknad. Touche, Australia!
Brisbane var en stad som hade lite det ena och det andra. Med 1,5 milj. invånare är det Australiens tredje största, men jag fick intrycket av att de hade väldigt bråttom med att uppnå den åtråvärda tredjeplatsen. Centrum är fullt med pastellfärgade skyskrapor, vars fula färger överskuggas endast av deras brist på fantasi i arkitekturen. Genom staden ringlar sig dock en underbar flod, och med alla broar som korsar den känns staden ännu större än den är. CBD (Central Business District) var inget att hänga i julgranen, men bara en kvarts promenad därifrpn ligger Fortitude Valley, som var en härlig stadsdel. Fullproppad med barer modell mindre, cafeer och trevliga människor som ger dig tips om på vilken bar du skulle trivas utgående från hur du klär dig, kändes det som stadsdelen för oss. På lördagen gick vi runt på cafeerna på dageb och barerba på kvällen. Vi hann också med att se ett skitbra aussie band uppträda på en av barerna (och ett rätt så dåligt på en annan.) "The Valley" gjorde att våra två dagar här definitivt var värt besöket!
Under bältet har nu jag, backpacker novisen, två hostell. Det första i Darwin visade sig vara top-notch, så att säga. Jag uppskattade det inte tillräckligt då, för hag hade ju inget att jämföra med. Nu har jag det. Tinbilly hostell i Brisbane är ett vidrigt ställe, på alla tänkbara sätt och vis. Smutsigt, illaluktande, trångt, irriterande människor (99% brittiska killar som såg ut som och betedde sig som fotbollshuliganer och ansåg sig ha rätt att slå på alla dörrar och sjunga kl 5 på morgonen då 11 andra sov i rummet) och asocialt. Sånt kommer man inte ostraffat undan med, så jag gjorde det enda situationen krävde och gav dem dålig feedback på en liten lapp som jag glömde att lägga i lådan. Där fick de så de teg.
Vi har bokat en vecka på vad so verkar vara ett riktigt kiva hostell på stranden i Byron Bay. Jag tänkte mig att sju dagar räcker för nån som mig, som aldri åkt snowboard eller skateboard, att bli en mästare på att surfa. Hur svårt kan det egentligen vara? Allt du gör är ju att stå... Räcker mot förmodan inte sju dagar så kabske vi stannar längre. Det är underbart att inte ha bråttom nånstans utan bara stanna på ställe om man trivs.
Ska försöka lägga upp bilder från Brisbane bara appen vaknar till liv.
-Tom
fredag 25 november 2011
Mera Litchfield
Nåja, här följer lite text till gårdagens bild-maraton:
Vi kom ju då alltså till Darwin för att se något av Northern Territory i Australien också, nämligen regnskog och natur. Det var nära att det inte alls skulle bli av, då vi var på väg att boka en tour till sista dagen visade det sig att alla tourer redan var fullbokade. Nå, vi tog ödet i egna händer och bestämde oss för att hyra en bil och åka på egen hand i stället. Med oss rekryterade vi Peter, aussiegubben som Tom skrev om i ett tidigare inlägg. Han fick fungera som guide och väääääldigt långsam chaufför. Han blev till och med utskälld av en annan kille som sade att det är livsfarligt att köra så långsamt på landsväg.
Nåja, hur som helst så var Litchfield National Park det område som stod på agendan. Området ligger ca 100km från Darwin och är bland turister mindre populärt än Kakadu National Park som ligger längre bort. Mer eller mindre populärt spelar ingen roll, vi tyckte att det var otroligt vackert! Inte ens flugorna som ständigt ville tränga sig in i mun, öron och näsa störde så mycket att vi inte kunde njuta, bara nästan...
Vi såg några vattenfall och blev lika imponerade varje gång! Sjön vid ett av dem var croc-free (enligt skyltarna åtminstone) så där kunde man simma. I stället fanns där stora fula fiskar som nafsade oss på benen. Peter berättade att dessa fiskar används för fotvård i Asien, man sticker ner fötterna bland mängder av fiskar och så äter de upp all död hud och alla förhårdnader, mums!
Vid det finaste vattenfallet, Wangi Falls, kunde man inte simma. Det fanns krokodilvarningar överallt och vi fick nöja oss med att beundra det på avstånd, inte så dåligt det heller! Inga krokodiler bongades, kanske lika så bra trots att det nog hade varit lite spännande förstås.
Det som vi båda reagerade på var hur torr naturen var. På nära håll såg den sällan så vacker ut, smala träd med få blad och röd torr mark som sticker fram överallt. Vegetationen består av överlevare, inte alla växter skulle klara av det hårda klimatet som stundvis utsätter dem för regn och översvämningar, stundvis för hetta, torka och bushfires. Lite imponerad måste man ju alltså bli, trots att de finska skogarna med sin mossa och djupgröna färg oftast på nära håll är mycket vackrare.
Besöket till parken var en bra avslutning på Darwin-vistelsen. Utan det hade vistelsen endast bestått av poolhäng, bio och några promenader i en ganska så ful stad. Inte så dåligt det heller förstås, men nu kändes det som att den några tusen km långa avstickaren var värt det!
Nu ska vi spendera några dagar i storstaden Brisbane och sen blir det surfning och joga i Byron Bay, gissa vem som gör vilket ;)
Tjo på er!
Peter: When you see a snake you need to take the necessary steps.
Tom: What are they?
Peter: Really big ones.
P.S: tidsskillnaden mellan oss och Finland är åtta timmar, så när ni nu snarkar på natten sitter vi och käkar lunch
- Sara
Vi kom ju då alltså till Darwin för att se något av Northern Territory i Australien också, nämligen regnskog och natur. Det var nära att det inte alls skulle bli av, då vi var på väg att boka en tour till sista dagen visade det sig att alla tourer redan var fullbokade. Nå, vi tog ödet i egna händer och bestämde oss för att hyra en bil och åka på egen hand i stället. Med oss rekryterade vi Peter, aussiegubben som Tom skrev om i ett tidigare inlägg. Han fick fungera som guide och väääääldigt långsam chaufför. Han blev till och med utskälld av en annan kille som sade att det är livsfarligt att köra så långsamt på landsväg.
Nåja, hur som helst så var Litchfield National Park det område som stod på agendan. Området ligger ca 100km från Darwin och är bland turister mindre populärt än Kakadu National Park som ligger längre bort. Mer eller mindre populärt spelar ingen roll, vi tyckte att det var otroligt vackert! Inte ens flugorna som ständigt ville tränga sig in i mun, öron och näsa störde så mycket att vi inte kunde njuta, bara nästan...
Vi såg några vattenfall och blev lika imponerade varje gång! Sjön vid ett av dem var croc-free (enligt skyltarna åtminstone) så där kunde man simma. I stället fanns där stora fula fiskar som nafsade oss på benen. Peter berättade att dessa fiskar används för fotvård i Asien, man sticker ner fötterna bland mängder av fiskar och så äter de upp all död hud och alla förhårdnader, mums!
Vid det finaste vattenfallet, Wangi Falls, kunde man inte simma. Det fanns krokodilvarningar överallt och vi fick nöja oss med att beundra det på avstånd, inte så dåligt det heller! Inga krokodiler bongades, kanske lika så bra trots att det nog hade varit lite spännande förstås.
Det som vi båda reagerade på var hur torr naturen var. På nära håll såg den sällan så vacker ut, smala träd med få blad och röd torr mark som sticker fram överallt. Vegetationen består av överlevare, inte alla växter skulle klara av det hårda klimatet som stundvis utsätter dem för regn och översvämningar, stundvis för hetta, torka och bushfires. Lite imponerad måste man ju alltså bli, trots att de finska skogarna med sin mossa och djupgröna färg oftast på nära håll är mycket vackrare.
Besöket till parken var en bra avslutning på Darwin-vistelsen. Utan det hade vistelsen endast bestått av poolhäng, bio och några promenader i en ganska så ful stad. Inte så dåligt det heller förstås, men nu kändes det som att den några tusen km långa avstickaren var värt det!
Nu ska vi spendera några dagar i storstaden Brisbane och sen blir det surfning och joga i Byron Bay, gissa vem som gör vilket ;)
Tjo på er!
Peter: When you see a snake you need to take the necessary steps.
Tom: What are they?
Peter: Really big ones.
P.S: tidsskillnaden mellan oss och Finland är åtta timmar, så när ni nu snarkar på natten sitter vi och käkar lunch
- Sara
torsdag 24 november 2011
Litchfield National Park
Tietoisku: På grund av den höga luftfuktigheten och värmen åskar det ca 80 dagar om året i Darwin, idag var en sådan dag, hurja åskväder!
Blogg-appen hade igen lite fel så ett jätte långt inlägg jag just skrivit försvann. Därmed orkar jag nu bara upprepa att vi idag varit i Litchfield National Park, jätte jätte fint!!! Här är bilder:
Termitstackar som var helt mega!
Vackra vattenfall.
Tom bongade sin första känguru, en rockwallaby.
Huisigaste vattenfallet hette Wangi Falls. På bilden Tom och Peter. Här fick man inte simma då de stora saltvattenkrokodilerna tydligen brukar komma på besök under regnperioden.
Jätte fint var det, bra avslutning på Darwin-vistelsen. I morgon på morgonen flyger vi till Brisbane. So long guys!
- Sara
Blogg-appen hade igen lite fel så ett jätte långt inlägg jag just skrivit försvann. Därmed orkar jag nu bara upprepa att vi idag varit i Litchfield National Park, jätte jätte fint!!! Här är bilder:
Termitstackar som var helt mega!
Vackra vattenfall.
Tom bongade sin första känguru, en rockwallaby.
Huisigaste vattenfallet hette Wangi Falls. På bilden Tom och Peter. Här fick man inte simma då de stora saltvattenkrokodilerna tydligen brukar komma på besök under regnperioden.
Jätte fint var det, bra avslutning på Darwin-vistelsen. I morgon på morgonen flyger vi till Brisbane. So long guys!
- Sara
tisdag 22 november 2011
måndag 21 november 2011
Australien, hettan och aboriginer
Jappjapp, framme i Darwin! Vi kom igår kl ett på dagen, och har nu spenderat två dagar här samt en natt på hostell, faktiskt min första natt på hostell nånsin. Intryck hittills:
- varmt. Liksom riktigt varmt. Och fuktigt.
- hostellet - awesome!! Pool, stort kök, gratis tvättmaskiner, grill, 5 min gåendes från stan. Är resten av hostellen ens hälften så här bra så är jag mer än nöjd!
- D Y R T ! Jag trodde aus var billigare än dyra Finland, men nej då. Vi handlade mat i en supermarket igår, det är mellan 50-100% dyrare här! Typ allt utom avocado och mjölk. Kom som en chock för oss båda, men så lär också Darwin höra till de dyrare platserna fast det inte är en hemskt stor stad (ca 140 000pers) pga att det är avlägset från, tja, allt. Billigaste sixpacken öl kostar 15 dollar... Suck.
Igår satt vi uppe sent och snackade med en underbart trevlig och spännande aussi gubbe som bor på hostellet. Han har flängt runt i Europa i nio år, och måste vara en av de allra mest bildade människor jag nånsin träffat. Han kunde de flesta europeiska länders historia utantill, även Finlands. Och han gav oss många fina tips om vad vi borde/kunde se i södra Australien. Idag hyrde vi cyklar och cyklade runt i flera timmar... svettas fortfarande.
Darwin är en lustig stad. Orkanen Tracy svepte med sig 95% av alla byggnader 1974 i en av Australiens största katastrofer. Därför är allt nybyggt, coch det ger en konstig känsla över hela staden. Det påminner faktiskt lite om Vegas, ena huset större och pråligare än det andra, inget går ihop, och alla butikshus försöker stå ut mer än de andra. En vacker stad är det inte, men människorna är trevliga och det ligger en mysig småstadskänsla över det hela.
Aboriginer finns det ganska mycket av här. Jag har läst lite om deras historia, som jag inte ska gå in på nu, men de är helt enkelt inte en del av samhället. Vi såg många små samlingar i parker och på stränder utanför stan då vi cyklade runt, inne i centrum ser man dem nästan aldrig. Och då de en gång rör sig där är det något konstigt som sker. Vita australiensare tycks inte se dem, och de ser inte de vita. I en bok jag läste beskrev författaren det som att aboriginer och vita lever i samma samhälle men olika världar, och han kunde inte ha mer rätt. De ignorerar varandra... Det är konstigt, och väldigt, väldigt ledsamt.
Om någon förresten är på väg till Australien nångång, så rekommenderar jag att ni ska läsa Down Under av Bill Bryson. En resebok som får dig att älska och uppskatta landet före du ens bokat flygbiljetterna!
Imorgon ska vi skaffa eget internet till iPaden, och telefonabonemang. Sen blev vi tipsade om ett zoo-liknande ställe utanför stan där de har hundratals krokodiler som vi kanske kollar in imorgon.
- varmt. Liksom riktigt varmt. Och fuktigt.
- hostellet - awesome!! Pool, stort kök, gratis tvättmaskiner, grill, 5 min gåendes från stan. Är resten av hostellen ens hälften så här bra så är jag mer än nöjd!
- D Y R T ! Jag trodde aus var billigare än dyra Finland, men nej då. Vi handlade mat i en supermarket igår, det är mellan 50-100% dyrare här! Typ allt utom avocado och mjölk. Kom som en chock för oss båda, men så lär också Darwin höra till de dyrare platserna fast det inte är en hemskt stor stad (ca 140 000pers) pga att det är avlägset från, tja, allt. Billigaste sixpacken öl kostar 15 dollar... Suck.
Igår satt vi uppe sent och snackade med en underbart trevlig och spännande aussi gubbe som bor på hostellet. Han har flängt runt i Europa i nio år, och måste vara en av de allra mest bildade människor jag nånsin träffat. Han kunde de flesta europeiska länders historia utantill, även Finlands. Och han gav oss många fina tips om vad vi borde/kunde se i södra Australien. Idag hyrde vi cyklar och cyklade runt i flera timmar... svettas fortfarande.
Darwin är en lustig stad. Orkanen Tracy svepte med sig 95% av alla byggnader 1974 i en av Australiens största katastrofer. Därför är allt nybyggt, coch det ger en konstig känsla över hela staden. Det påminner faktiskt lite om Vegas, ena huset större och pråligare än det andra, inget går ihop, och alla butikshus försöker stå ut mer än de andra. En vacker stad är det inte, men människorna är trevliga och det ligger en mysig småstadskänsla över det hela.
Aboriginer finns det ganska mycket av här. Jag har läst lite om deras historia, som jag inte ska gå in på nu, men de är helt enkelt inte en del av samhället. Vi såg många små samlingar i parker och på stränder utanför stan då vi cyklade runt, inne i centrum ser man dem nästan aldrig. Och då de en gång rör sig där är det något konstigt som sker. Vita australiensare tycks inte se dem, och de ser inte de vita. I en bok jag läste beskrev författaren det som att aboriginer och vita lever i samma samhälle men olika världar, och han kunde inte ha mer rätt. De ignorerar varandra... Det är konstigt, och väldigt, väldigt ledsamt.
Om någon förresten är på väg till Australien nångång, så rekommenderar jag att ni ska läsa Down Under av Bill Bryson. En resebok som får dig att älska och uppskatta landet före du ens bokat flygbiljetterna!
Imorgon ska vi skaffa eget internet till iPaden, och telefonabonemang. Sen blev vi tipsade om ett zoo-liknande ställe utanför stan där de har hundratals krokodiler som vi kanske kollar in imorgon.
söndag 20 november 2011
Vi borde sitta på ett flyg till Australien nu
...men istället sitter vi med en mangodrink i handen i en hotell-lobby i Balis värsta turisthåla Kuta. Vi checkade ut ur vårt rum kl 12 idag, och satt sen vid poolen till kl 20 då taxin förde oss till flygplatsen. Väl där visade det sig att Jetstars flygplan hade gått sönder (enligt den förbannade australiensiska damen brevid oss händer det oftare än sällan.) så nu blir vi inkvarterade på ett hotell tills morgonen, då vi gör ett nytt försök. Vad betyder det här då för vår del? Jo, istället för att komma till Darwin kl 3 på morgonen, sova några timmar på flygfältet och sedan ytterligare några timmar på vårt hostel, där vi får checka in kl 12, så sover vi på ett fint hotell och drinker mangodrinkar, och imorgon kommer vi fram lagom till check-in. Vi var de enda som sken upp då de berättade att planet inte skulle lyfta, men va fan,
Gratis är gott!
-Tom
Gratis är gott!
-Tom
lördag 19 november 2011
Pura Uluwatu och mutskandal!
Idag skulle vi åter igen fara iväg med skotern för att besöka ett tempel på södra spetsen av ön. Efter 10 minuters körande stoppades vi av polisen. Polisen var av den åsikten att Tom borde ha haft ett internationellt körkort och hotade med att vi skulle tvingas betala stora summor "in court". Sara, that would be me, hade blivit tillräckligt "du" med kutymen på denna ö och drog fram plånboken. 20€ senare åkte vi vidare, tydligen var det där internationella körkortet inte sen heller så viktigt. Tyvärr blev vi ju lite oroliga för att bli stoppade i varje korsning efter det, så humöret blev lite sämre för resten av dagen.
Hur som helst så kom vi en timme senare fram till Pura Uluwatu templet. Templet var vackert, vyerna otroliga och aporna vilda (galet att det på riktigt finns apor överallt).
Efter sightseeingen for vi till en shopping mall och betedde oss som riktiga amerikanska turister, åt på Pizza Hut. Därefter en donits. Resten av dagen spenderades vid poolen, lite skönt det också emellanåt.
-Sara
Hur som helst så kom vi en timme senare fram till Pura Uluwatu templet. Templet var vackert, vyerna otroliga och aporna vilda (galet att det på riktigt finns apor överallt).
Efter sightseeingen for vi till en shopping mall och betedde oss som riktiga amerikanska turister, åt på Pizza Hut. Därefter en donits. Resten av dagen spenderades vid poolen, lite skönt det också emellanåt.
-Sara
fredag 18 november 2011
Ett nytt försök med appen...
Nu tycks den funka igen, jag provar att kasta upp lite bilder från igår före den kraschar igen.
It's a family affair
Risodlingar (jag glömde min kamerasladd hemma, så fotoa på Sara är oåtkomliga. Ni får hålla till godo med bilder på undertecknad istället)
Dick, burgerkonnesören, den här bad boyen sku du ha gilla!
En redig hemgjord biff med hemgjord salsa o hemgjord guacamole! Nam!
Igår var vi till Ubud, kulturhuvudstadeb på Bali. Ubud ligger inåt ön, havet svalkar inte och om det hade varitlika stekhett igår som det varit tidigare i veckan skulle det ha blivi otrevligt, men vädergudarna var med och oss och det var "bara" lite på 30 grader varmt.
Ubud: frikking awesome!! Sjukt skön stad med massvis med cafeer och restauranger, kistgallerier, studios och oändligt med butiker med hantverk. Det märktes verkligen vad som var deras nisch, man kunde köpa träsniderier i varje hörn. Men till skillnad från resten av ön var ägarna inte pushiga här, utan lät oss kolla och gå bort o lugn och ro. Ubud var definitivt vår bästa upplevelse på Bali hittills, så det blir vårt officiella Bali-tips om ni nånsin ska hit.
Några minuter utanför Ubuds centrum ligger monkey forest, en liten vacker skog med en gammal stenbelagd väg som leder till ett tempel, och runtomkring det en massa statyer på apor. Och en massa riktiga apor. Oändligt med apor. Apor överallt. De små krabaterna var inte blyga, utan hoppade upp på en och försökte öppna ryggsäcken, som tur gör Halti ap-säkra blixtlås. De stal också allt som inte var fastskruvat. Mitt som det var sprang en lycklig apa förbi oss med ett par glasögon i handen, rännandes efter kom den mindre lyckliga japanska turisten som ägde glasögonen, great fun!
Sen tog vi en avstickare och kolla på risodlingar också. Bali är en väldigt vacker ö, men man måste jobba lite för det. Idag ska vi kolla på tempel, ha en bra dag!
It's a family affair
Risodlingar (jag glömde min kamerasladd hemma, så fotoa på Sara är oåtkomliga. Ni får hålla till godo med bilder på undertecknad istället)
Dick, burgerkonnesören, den här bad boyen sku du ha gilla!
En redig hemgjord biff med hemgjord salsa o hemgjord guacamole! Nam!
Igår var vi till Ubud, kulturhuvudstadeb på Bali. Ubud ligger inåt ön, havet svalkar inte och om det hade varitlika stekhett igår som det varit tidigare i veckan skulle det ha blivi otrevligt, men vädergudarna var med och oss och det var "bara" lite på 30 grader varmt.
Ubud: frikking awesome!! Sjukt skön stad med massvis med cafeer och restauranger, kistgallerier, studios och oändligt med butiker med hantverk. Det märktes verkligen vad som var deras nisch, man kunde köpa träsniderier i varje hörn. Men till skillnad från resten av ön var ägarna inte pushiga här, utan lät oss kolla och gå bort o lugn och ro. Ubud var definitivt vår bästa upplevelse på Bali hittills, så det blir vårt officiella Bali-tips om ni nånsin ska hit.
Några minuter utanför Ubuds centrum ligger monkey forest, en liten vacker skog med en gammal stenbelagd väg som leder till ett tempel, och runtomkring det en massa statyer på apor. Och en massa riktiga apor. Oändligt med apor. Apor överallt. De små krabaterna var inte blyga, utan hoppade upp på en och försökte öppna ryggsäcken, som tur gör Halti ap-säkra blixtlås. De stal också allt som inte var fastskruvat. Mitt som det var sprang en lycklig apa förbi oss med ett par glasögon i handen, rännandes efter kom den mindre lyckliga japanska turisten som ägde glasögonen, great fun!
Sen tog vi en avstickare och kolla på risodlingar också. Bali är en väldigt vacker ö, men man måste jobba lite för det. Idag ska vi kolla på tempel, ha en bra dag!
Bali - ön som äger och suger
Bra med Bali: den här dagen har vi bott på hotell med pool o gratis frukost, hyrt en skoter o tanka två gånger, betala inträde till en park, käka tvårätters middag på restaurang, ätit på cafe, käka på restaurang igen och druckit några öl och åkt taxi. Alltihopa (hotell inräknat) blev 30 euro per man. Vi har sett otroligt fina vyer, en skitfin stad, och apor har klättrat på Saras ben. På kvällen var vi på en ganska lustig stadsfestival med konferencierer som såg ut som om de jobbade på indonesiska MTV.
Skit med Bali: idag blev vi totalt inträngda i ett hörn (bokstavligen) och antastade av tre kvinnor som försökte sälja saker åt oss. De skrek och ville inte släppa iväg oss. Ikväll åkte vi taxi (en riktig, med mätare o allt) och taxichauffören sa att det skulle kosta ca 80 000, 8 euro, från hotellet till flygfältet. Då vi kom betalade vi 200 000. Och då prutade vi bort 50%. Och då vi hämtade vårt bagage från bandet kom det tre vänliga män och bar dem åt oss, utan att fråga. De släppte inte väskorna före vi hade betalat dem totalt ca 20 euro.
Jag skrev förresten ett långt inlägg, med bilder och allt, tidigare om allt kul vi gjort idag, men sen kraschade appen jag skrev det på och nu funkar den inte mer. Ska försöka få den fixad, för nu är vi igen tillbaka till en foto-fri och trist blogg.
Hannu: blogpress öppnas inte mer, logon kommer fram för en sekund och sen stängs den av igen, vad ska jag göra?
Skit med Bali: idag blev vi totalt inträngda i ett hörn (bokstavligen) och antastade av tre kvinnor som försökte sälja saker åt oss. De skrek och ville inte släppa iväg oss. Ikväll åkte vi taxi (en riktig, med mätare o allt) och taxichauffören sa att det skulle kosta ca 80 000, 8 euro, från hotellet till flygfältet. Då vi kom betalade vi 200 000. Och då prutade vi bort 50%. Och då vi hämtade vårt bagage från bandet kom det tre vänliga män och bar dem åt oss, utan att fråga. De släppte inte väskorna före vi hade betalat dem totalt ca 20 euro.
Jag skrev förresten ett långt inlägg, med bilder och allt, tidigare om allt kul vi gjort idag, men sen kraschade appen jag skrev det på och nu funkar den inte mer. Ska försöka få den fixad, för nu är vi igen tillbaka till en foto-fri och trist blogg.
Hannu: blogpress öppnas inte mer, logon kommer fram för en sekund och sen stängs den av igen, vad ska jag göra?
torsdag 17 november 2011
Bilder!
Hurra! Tom hittade en app som möjligör uppladdandet av bilder på bloggen. Fr.o.m. nu ska den alltså bli lite vackrare :)
Obama
Barack Obama kommer till Bali ikväll (om man nu kan tro the word on the street), CIA meddelade väl honom om två coola finländare som kommer att vara här och han ville hänga med...
Lembongan
Lembongan visade sig vara just så fint som man tänkt sig. Människorna var lugnare och trevligare och vi behandlades inte endast som gående plånböcker, yay! Ön var ett äkta surfarparadis, många snygga surfardudes och -tjejer gick omkring med sina brädor och vi kände oss inte riktigt lika tjusiga där vi låg och svettades och drank fruktdrinkar...typ. Dreambeach var namnet på en av de underbara stränderna vi besökte och vågorna där var så stora att vi blev som barn igen och lekte i dem. Tyvärr har vi inte ännu heller listat ut hur man lägger ut bilder på bloggen så allt kommer i efterhand.
Lembongans huvudsakliga exportvara är sjögräs som man bl.a. tillverkar kosmetika av. Deras seaweed-farms syns på den första bilden.
Lembongans huvudsakliga exportvara är sjögräs som man bl.a. tillverkar kosmetika av. Deras seaweed-farms syns på den första bilden.
onsdag 16 november 2011
Greetings from bali!
Hej på er, nu har vi spenderat vår första dag här. Lite jetlaggade är vi, så jag tror det blir lite mat o öl o sen o sova ikväll.
Idag har vi kört skoter. Massor. Nästan endast kört skoter känns det som. En shjysst kille på vårt hotell berättade att det finns en lagun en bit bort, Bloo Lagun (inte blue, som vi antog,) så vi hyrde en skoter och gav oss iväg. Skoter kostar 5 euro för en dag förresten. Det tog ca två timmar att köra dit, och efter en del letande hittade vi den, där var bara fyra (!) andra pers.
Balineserna som livnär sig på turism (tours, resorts, butiker o restauranger) är fan i mig otrevliga. Går du förbi deras butik, och ens i misstag kollar åt deras håll, så är du fast. Igår t.ex. då jag skulle köpa flip-flops. Jag provade de största de hade, men de var för små (ylläre) men då började ägaren tjata på mig att jag skulle prova dem ige. Och igen. Och igen. I en annan färg. Så här är de överallt. Som tur så är hotellpersonalen huippuga iaf... Men jag måste erkänna att jag har blivit ganska irriterad idag på detta pushandet.
Här tänkte jag lägga in en bild, men det funkar inte. Nån som vet om det ens går att göra från iPad?
Imorgon ska vi åka båt till Lembongan Island, 30m söder om Bali. Det är ganska liten, men verkar vara urfin! Dessutom sa en tjej som är hem därifrån att det inte är så värst mycket turister där heller, så det kan bli riktigt skoj!
Nattinatt
Idag har vi kört skoter. Massor. Nästan endast kört skoter känns det som. En shjysst kille på vårt hotell berättade att det finns en lagun en bit bort, Bloo Lagun (inte blue, som vi antog,) så vi hyrde en skoter och gav oss iväg. Skoter kostar 5 euro för en dag förresten. Det tog ca två timmar att köra dit, och efter en del letande hittade vi den, där var bara fyra (!) andra pers.
Balineserna som livnär sig på turism (tours, resorts, butiker o restauranger) är fan i mig otrevliga. Går du förbi deras butik, och ens i misstag kollar åt deras håll, så är du fast. Igår t.ex. då jag skulle köpa flip-flops. Jag provade de största de hade, men de var för små (ylläre) men då började ägaren tjata på mig att jag skulle prova dem ige. Och igen. Och igen. I en annan färg. Så här är de överallt. Som tur så är hotellpersonalen huippuga iaf... Men jag måste erkänna att jag har blivit ganska irriterad idag på detta pushandet.
Här tänkte jag lägga in en bild, men det funkar inte. Nån som vet om det ens går att göra från iPad?
Imorgon ska vi åka båt till Lembongan Island, 30m söder om Bali. Det är ganska liten, men verkar vara urfin! Dessutom sa en tjej som är hem därifrån att det inte är så värst mycket turister där heller, så det kan bli riktigt skoj!
Nattinatt
tisdag 15 november 2011
Sukka-Jaffa
Framme på Bali nu, resan tog lite på 30h från dörr till dörr. Not bad med tanke på att vi nu befinner oss i tropisk hetta lite jäkligt långt borta... Fiilisen då vi kom fram kan inte beskrivas med bättre ord än sukka-jaffa eller kalsari-hiki! Efter ett dopp i poolen och en kall öl i handen har fiilisen dock blivit en hel del bättre! Nu ut och upptäcka staden Sanur innan vi faller i koma på hotellrummet...
måndag 14 november 2011
Update från amsterdams flygfält
Vi bonga just wesley sneijder och robin van persie samt tre andra från hollands landslag som vi inte så ansiktena på. Det börjar bra.
söndag 13 november 2011
Det är nära nu...
Om en timme går flyget! Eller rättare sagt det första flyget. Vi far först till amsterdam, därifrån till hongkong och sen vidare till bali. Efter fem dagar där flyger vi direkt till darwin i norra australien.
De sista dagarna i Finland har varit fina! Avskedsfesten på fredag var skitskoj, tack till alla som kom, och för att alla för så gott som första gången ville fara till samma bar! Det har varit många känsloladdade avsked, och tack till mina vänner i fjärran länder för er fina sms och mail! Kommer att sakna er alla, men sist och slutligen så är vi inte borta så hemskt länge, tiden går alltid fortare än man tror. Och så blir det kul att se alla förändringar som skett då vi kommer tillbaka. Sam har blivit myndig, och Kim med flera är troligtvis klara eller riktigt på slutrakan med sina gradun. Spännande tider, ni andra blir vuxna medan jag flyr från alla plikter och bekymmer. Känns som det rätta valet.
Det här var förresten första inlägget från Saras iPad, som kommer att fungera som officiell blogg...apparat. Och bra gick det ju. Däremot ska det sägas att om det finns stavfel beror det inte på mitt modersmål, utan på mina klumpiga fingrar. Eventuella grammatikaliska fel tillskrivs också iPaden.
Tack och förlåt, vi syns i maj. Nu börjar vårt förlängda veckoslut, med fem dagars rantaloma. Man måste vila upp sig före ett halvt års semester. Uujee.
De sista dagarna i Finland har varit fina! Avskedsfesten på fredag var skitskoj, tack till alla som kom, och för att alla för så gott som första gången ville fara till samma bar! Det har varit många känsloladdade avsked, och tack till mina vänner i fjärran länder för er fina sms och mail! Kommer att sakna er alla, men sist och slutligen så är vi inte borta så hemskt länge, tiden går alltid fortare än man tror. Och så blir det kul att se alla förändringar som skett då vi kommer tillbaka. Sam har blivit myndig, och Kim med flera är troligtvis klara eller riktigt på slutrakan med sina gradun. Spännande tider, ni andra blir vuxna medan jag flyr från alla plikter och bekymmer. Känns som det rätta valet.
Det här var förresten första inlägget från Saras iPad, som kommer att fungera som officiell blogg...apparat. Och bra gick det ju. Däremot ska det sägas att om det finns stavfel beror det inte på mitt modersmål, utan på mina klumpiga fingrar. Eventuella grammatikaliska fel tillskrivs också iPaden.
Tack och förlåt, vi syns i maj. Nu börjar vårt förlängda veckoslut, med fem dagars rantaloma. Man måste vila upp sig före ett halvt års semester. Uujee.
fredag 11 november 2011
Avskedsfesten
Jag visste så klart att det skulle bli så, men måste ju här ännu konstatera att avskedsfesten var en hit! Så många kära, härliga och dryckesrörda människor på ett och samma ställe, bättre än så kan det inte bli. Tack till er som deltog, festen gav oss fina minnen och mindre fina foton :)
torsdag 10 november 2011
Har jag tänkt väldigt rätt, eller helt fel?
Provpackade just min rinkka. Jag har alltså aldrig backpackat eller varit på en liknande resa förut, så jag har ingen egen erfarenhet av vad man borde ha med sig (eller borde lämna hemma.) Istället har jag pratat med kompisar som backpackat och fått tips av dem. Många är det som har klagat över att de hade för mycket saker med sig och att rinkkan var för tung. Då jag just vägde min packade rinkka (jag tyckte att jag hade lite onödigt mycket saker med mig och övervägde att gallra bort lite kläder) visade vågen 10 kg. Det är 10 kg under den tillåtna gränsen. Jag skulle alltså kunna ta med mig lika mycket till, men ärligt talat vet jag inte vad jag mer skulle behöva, eller ens vilja ha med.
Vilken 5-10 kg pryl är det jag har glömt att packa? Så här lätt kan det ju inte gå... Murphy, show yourself!
Vilken 5-10 kg pryl är det jag har glömt att packa? Så här lätt kan det ju inte gå... Murphy, show yourself!
måndag 7 november 2011
En vecka kvar nu...
Om en vecka bär det iväg, närmare bestämt på morgonen måndagen den 14 november. Planen ser ut som följer: 5 dagar i Bali, 2 månader i Australien och 4 månader på Nya Zeeland. Hemskt mycket mer än det har vi inte planerat. Eftersom Sara har varit en gång i Australien på working visa redan (ett visum man får söka en gång per livstid som ger dig rätt att resa och jobba i landet i sex månader) så får hon inte vistas på den stora ön mer än tre månader åt gången. Och då får hon inte jobba där heller. Därför är vi bara två månader där på turistloma, på NZ ska vi däremot jobba för vårt uppehälle, pliktskyldiga och fattiga unga människor som vi är. Där har ni den enormt utarbetade och genomtänkta planen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)