Det här med jobbsökande var verkligen inte så lätt som vi först hade trott. Vi hade väl för oss att två flitiga typer som är redo att plocka frukt 10h/dag skulle vara väldigt populära på arbetsmarknaden, men problemet är ju då det att det finns hundratals andra minst lika flitiga typer som väntar på samma jobb som vi. Och de har väntat länge. Många har varit i den här lilla tråkiga staden redan i flera veckor i väntan på jobb och fortfarande kan ingen säga när jobbet börjar. Så, vi har igen en ny plan. Vi börjar wwoofa! I väntan på att jobbsäsongen kommer i gång (antingen på nord- eller sydön) ska vi spara pengar genom att jobba fyra timmar per dag på någon liten gård för gratis boende och mat. Någon lön får vi inte, men på det här sättet slösar vi inte heller så mycket. Wwoofing är en stor grej i det här landet och arbete borde finnas i ungefär varje lilla by. I morgon packar vi alltså sakerna i bilen och far till Wellington där vi har träff med Niamh (den irländska tjejen) och så tar vi oss över till sydön för att wwoofa med henne. På det här sättet får vi se lite av sydön, bo hos lokala, inte slösa pengar ock känna oss lite nyttiga. Sedan då det börjar finnas jobb så drar vi dit det finns!
Hastings är för övrigt en väldigt tråkig stad. Sina 60 000 invånare till trots är staden totalt död och väldigt oinspirerande. Här vill man inte vara fast allt för länge. För att lite trotsa mot tristessen har vi ändå hittat på allt möjligt kul. Igår klättrade vi upp på Te Mata Peak, ett berg nära Hastings med vackra utsikter över områdets kustremsa, Hawkes Bay.
Igår kväll låg vi igen på rummet och hade ångest över jobbsituationen. Igen behövdes lite aktivering (och något för att förtränga jobbångesten) så jag läste genom stadens hemsida och bongade ett alldeles ypperligt kvällsprogram åt oss. Vi tog bilen och åkte till en av de lokala vingårdarna där de ordnade en visning av en surfdokumentär som filmats på nordön. Där satt vi sedan resten av kvällen med vin i handen, en ostbricka, på gräsmattan intill en vingård, under en alldeles otrolig stjärnhimmel och såg på film. Det var en sådan där stund som var så perfekt på alla sätt att det nästan kändes för cheesy! Men vem bryr sig, det var en jätte jätte mysig kväll!
Idag startade vi dagen med ett besök på Hastings Farmers Market, ett varje söndag återkommande evenemang där de lokala producenterna säljer och marknadsför sina varor. Mycket smakprov den här gången också, hurra! Jag trampade förstås i hästkakka, vilket Tom naturligtvis såg som ett tecken på att jag som storstadsbarn inte kan gå på gräsmattor...Hmm... Nåja, efter marknaden gjorde vi en miniroadtrip till den närbelägna staden Napier. Napier är Nya Zeelands "art deco huvudstad" som plattades till marken av en jordbävning på 1930-talet. Arkitekturen består därför till största del av art deco byggnader som byggdes åren där efter. En jätte mysig stad, massor skojiga cafeer och butiker. Ifall vi något tag kommer tillbaka till området för att jobba så ska vi bo i Napier. Hastings är nog tyärr en riktig bottennotering om man jämför de två.
Nåja, inga bilder den här gången, bloggappen bråkar. Ska försöka lägga till dem i ett senare skede. I morgon styr vi som sagt kosan till "windy city", huvudstaden Wellington, en till roadtrip med vår fina Milady väntar.
-Sara
