De sista dagarna avec Haje och Jussi

Som det kanske märkts så har programmet varit ganska fullspäckat med mamma och pappa här. Alla har ju inte lyxen att vara på resande fot i ett halvt år så vi har försökt se till att de skulle få se så mycket som möjligt under de två veckorna de är här. Nedan följer en kort beskrivning av de sista dagarna med dem här, fr.o.m. i morgon är det igen just the two of us...

Dagen efter The Great Barrier Reef var vi ganska så trötta så vi tog bussen till en strand lite utanför Cairns, nämligen Palm Cove. Palm Cove var en ganska hemsk by bestående av lyxresorts och bikiniaffärer. Stranden var hur som helst väldigt vacker och tack vare de utsatta manet-näten kunde man simma på vissa utsatta ställen. (Idag fick vi dock höra av två andra turister att en kvinna som simmat innanför näten hamnat på sjukhus då en manet tydligen kommit igenom ändå och bränt henne. De är inte att leka med de där maneterna...) Lyckligt ovetande om att näten inte är helt "foolproof" simmade vi glatt och hade en skön dag. På kvällen tog vi det lugnt i sällskap av Sherlock Holmes på bion.



Palm Cove, en vacker och eventuellt livsfarlig strand.


Vilodag

Igår gjorde vi vår andra större Cairns-tour, nämligen en regnskogstour. Tidigt på morgonen satte vi oss på bussen tillsammans med några taiwaneser och några amerikaner och åkte iväg söderut från staden. Först på agendan var Lake Barrine med därtill hörande prisbelönta scones och båttur. I djurväg bongade vi en pytonorm (på passligt långt avstånd så man inte kissade på sig), sköldpaddor, några ålar och en hel del fåglar. Anden Angus kom till och med in på båten och lämnade en stinkande överraskning på mattan. I växtväg såg vi några över 1000 år gamla träd med stammar som var 1,5m i diameter.


Sara vid Lake Barrine


Vacker mangrove forest som växte intill sjön

Nästa stop var en kort regnskogspromenad där vi bongade flera tuffa växter, bl.a. ett massivt fikonträd och s.k. sticky plants, en växt vars blad innehåller minimala vassa fibrer som vid beröring fastnar i huden och avger ett nervgift som är otroligt smärtsamt. Guiden berättade om en kille i området som av misstag stigit på ett av växtens blad för 15 ÅR SEDAN (!) och fortfarande inte hade återhämtat sig helt och hållet. Inte ens växterna i det här jäkla landet är säkra...


Mamma och pappa intill det massiva fikonträdet

En kort simtur vid Millaa Millaa falls var riktigt skön, ingen kroko-fara där inte!


Millaa millaa falls

Efter lunchen stannade vi vid ett ställe med en ganska otrolig historia. Spanjoren Jose Paronella seglade nämligen i början av 1900-talet från Spanien med drömmen om att bli rik och bygga ett slott. Hans fästmö lämnade han kvar i Spanien med löftet om att hämta henne om två år då de sedan skulle gifta sig. Han kom till Australien och skapade sig en förmögenhet genom att köpa, restaurera och sälja sockerrörs-gårdar. Under en resa genom regnskogen såg han ett vackert vattenfall och hittade därmed platsen för sitt slott. Resultatet blev Paronella Park som under sin glanstid fungerade som ett slags lustgård åt vänner, resenärer och Jose själv förstås. Där fanns en biograf, två tennisplaner, en restaurang och förstås en möjlighet att simma vid vattenfallet. Ett litet minus i historien var tyvärr att Jose glömde åka tillbaka efter sin fästmö som han lovat, när han väl for efter henne 12 år senare hade hon skaffat sig en annan familj. Loverboy lät inte detta stoppa hans dröm så han gifte sig med hennes yngre syster i stället och tog med henne till sin Paronella Park i Australien. Parken och byggnaderna var tyvärr inte längre i allra bästa skick, naturen i området är lömsk och ett antal översvämningar, en brand och några cykloner har dragit en hel del med sig. Det var ändå ännu idag ett väldigt vackert och sevärt ställe och en skojig påminnelse om galna drömmar som kan bli verklighet.


Paronella park, slottet



Sist, men inte minst, stannade vi vid Babinda Bolders. Babinda Boulders är vackra stenformationer och jättegrytor som formats av flodens virvlar. Det finns en aborginlegend som slutade med att en flicka blev slukad av "the boulders" då hon väntade på sin älskade. Enligt legenden är hon fortfarande där och försöker gripa en älskad åt sig och att män därför ska akta sig för att simma i floden. Statistiken för området "stöder" legenden, av 17 drunknade har 16 varit män...


Babinda boulders

Huhhuh, mycket såg vi. Jag skulle kunna skriva en hel del till, men då blir det för mycket att läsa. Man kan alltså konstatera att det var en helt fantastiskt dag, helt otroligt vackra och intressanta ställen hade vi igen turen att få beskåda!

Till sist en bild från dagens program, en fisketur. Pappa var inte med på den och han missade nog inte så mycket, i en mjärd fick vi några krabbor som vi fick äta till lunch. Ingen fisk. En svettig alkkis-tourguide.



-Sara