Australien, check!

Då var vi färdiga med Australien då. För denna gång åtminstone.

Efter att ha spenderat två månader i Australien och de sista två veckorna i Cairns skulle jag våga påstå att vi är minst sagt taggade inför det som komma skall! Vi har redan upplevt otroliga grejer och av vad jag hört så blir det bara bättre i Nya Zeeland. Klimatet är lite mildare, människorna ännu trevligare och naturen häftigare utan att hälften av djuren vill ta livet av en. Sounds good to me! 

Vi anländer alltså i Auckland i natt. Planen för de kommande dagarna är nog främst att organisera allt praktiskt, så som telefonabonnemang, internet, bankkonton, skattebetalningsnummer och annat mindre kul... Suck! Men SEN börjar det verkliga äventyret. Ifall allt går som vi tänkt oss så ska vi så snabbt som möjligt ta oss till sydön för att börja jobba. Planen är att hitta en trevlig liten vingård eller fårfarm mitt ute på landet där vi kan jobba flitigt  i ungefär en månad för att sedan ha råd med att börja utforska landet på riktigt. Det är alltså med stor iver vi nu lämnar den första etappen av resan bakom oss och inleder nästa!

Heipparallaa Australien, NZ here we come! 
- Sara

Limbo

Haje och Jussi flög alltså hem i fredags, och vi hade tänkt flyga till Auckland på samma gång. Tyvärr var alla flyg fulla ända tills nästa fredag, så vi är "fast" i Cairns ända tills dess. Oh well.

Vi flytta in på ett jättekiva hostell och har träffat en hel drös med roliga kanadensare. Dagarna går åt till att ligga vid diverse pooler eller inne på cafeer med air condition (tropisk hetta, man börjar svettas bara man tänker för intensivt) och annars bara fördriva tiden. Lite tråkigt är det, men med Nya Zeeland i tankarna och en Lonely Planet i händerna går tiden ändå fort och vi försöker planera våra första dagar i Auckland lite, så att vi sen snabbt kan ta oss till sydön och börja jobba. Så det intressantaste jag har att rapportera är ungefär det här: idag ska vi på bio.

Över och ut.

De sista dagarna avec Haje och Jussi

Som det kanske märkts så har programmet varit ganska fullspäckat med mamma och pappa här. Alla har ju inte lyxen att vara på resande fot i ett halvt år så vi har försökt se till att de skulle få se så mycket som möjligt under de två veckorna de är här. Nedan följer en kort beskrivning av de sista dagarna med dem här, fr.o.m. i morgon är det igen just the two of us...

Dagen efter The Great Barrier Reef var vi ganska så trötta så vi tog bussen till en strand lite utanför Cairns, nämligen Palm Cove. Palm Cove var en ganska hemsk by bestående av lyxresorts och bikiniaffärer. Stranden var hur som helst väldigt vacker och tack vare de utsatta manet-näten kunde man simma på vissa utsatta ställen. (Idag fick vi dock höra av två andra turister att en kvinna som simmat innanför näten hamnat på sjukhus då en manet tydligen kommit igenom ändå och bränt henne. De är inte att leka med de där maneterna...) Lyckligt ovetande om att näten inte är helt "foolproof" simmade vi glatt och hade en skön dag. På kvällen tog vi det lugnt i sällskap av Sherlock Holmes på bion.



Palm Cove, en vacker och eventuellt livsfarlig strand.


Vilodag

Igår gjorde vi vår andra större Cairns-tour, nämligen en regnskogstour. Tidigt på morgonen satte vi oss på bussen tillsammans med några taiwaneser och några amerikaner och åkte iväg söderut från staden. Först på agendan var Lake Barrine med därtill hörande prisbelönta scones och båttur. I djurväg bongade vi en pytonorm (på passligt långt avstånd så man inte kissade på sig), sköldpaddor, några ålar och en hel del fåglar. Anden Angus kom till och med in på båten och lämnade en stinkande överraskning på mattan. I växtväg såg vi några över 1000 år gamla träd med stammar som var 1,5m i diameter.


Sara vid Lake Barrine


Vacker mangrove forest som växte intill sjön

Nästa stop var en kort regnskogspromenad där vi bongade flera tuffa växter, bl.a. ett massivt fikonträd och s.k. sticky plants, en växt vars blad innehåller minimala vassa fibrer som vid beröring fastnar i huden och avger ett nervgift som är otroligt smärtsamt. Guiden berättade om en kille i området som av misstag stigit på ett av växtens blad för 15 ÅR SEDAN (!) och fortfarande inte hade återhämtat sig helt och hållet. Inte ens växterna i det här jäkla landet är säkra...


Mamma och pappa intill det massiva fikonträdet

En kort simtur vid Millaa Millaa falls var riktigt skön, ingen kroko-fara där inte!


Millaa millaa falls

Efter lunchen stannade vi vid ett ställe med en ganska otrolig historia. Spanjoren Jose Paronella seglade nämligen i början av 1900-talet från Spanien med drömmen om att bli rik och bygga ett slott. Hans fästmö lämnade han kvar i Spanien med löftet om att hämta henne om två år då de sedan skulle gifta sig. Han kom till Australien och skapade sig en förmögenhet genom att köpa, restaurera och sälja sockerrörs-gårdar. Under en resa genom regnskogen såg han ett vackert vattenfall och hittade därmed platsen för sitt slott. Resultatet blev Paronella Park som under sin glanstid fungerade som ett slags lustgård åt vänner, resenärer och Jose själv förstås. Där fanns en biograf, två tennisplaner, en restaurang och förstås en möjlighet att simma vid vattenfallet. Ett litet minus i historien var tyvärr att Jose glömde åka tillbaka efter sin fästmö som han lovat, när han väl for efter henne 12 år senare hade hon skaffat sig en annan familj. Loverboy lät inte detta stoppa hans dröm så han gifte sig med hennes yngre syster i stället och tog med henne till sin Paronella Park i Australien. Parken och byggnaderna var tyvärr inte längre i allra bästa skick, naturen i området är lömsk och ett antal översvämningar, en brand och några cykloner har dragit en hel del med sig. Det var ändå ännu idag ett väldigt vackert och sevärt ställe och en skojig påminnelse om galna drömmar som kan bli verklighet.


Paronella park, slottet



Sist, men inte minst, stannade vi vid Babinda Bolders. Babinda Boulders är vackra stenformationer och jättegrytor som formats av flodens virvlar. Det finns en aborginlegend som slutade med att en flicka blev slukad av "the boulders" då hon väntade på sin älskade. Enligt legenden är hon fortfarande där och försöker gripa en älskad åt sig och att män därför ska akta sig för att simma i floden. Statistiken för området "stöder" legenden, av 17 drunknade har 16 varit män...


Babinda boulders

Huhhuh, mycket såg vi. Jag skulle kunna skriva en hel del till, men då blir det för mycket att läsa. Man kan alltså konstatera att det var en helt fantastiskt dag, helt otroligt vackra och intressanta ställen hade vi igen turen att få beskåda!

Till sist en bild från dagens program, en fisketur. Pappa var inte med på den och han missade nog inte så mycket, i en mjärd fick vi några krabbor som vi fick äta till lunch. Ingen fisk. En svettig alkkis-tourguide.



-Sara

Cairns

I Cairns är det varmt. Vi snackar svetten-rinner-på-bröstet-då-du-äter-varmt. Sällan känner man sig så attraktiv som när man svettas när man äter, ni vet alla vad jag pratar om. Eftersom det är så varmt här, min gissning är kring 35 grader, har vi inte varit så aktiva. Slowly, slowly, som thailändarna lärde oss. Igår gjorde vi dock det som från första början lockade oss till Cairns: the great barrier reef! Det är knappast obekant för någon, och räknas väl som Australiens största sevärdhet har jag för mig. 20 000 km långt läste jag nånstans att det är och så syns det från rymden också. Tillräckligt stort och häftigt för aussina att inse att det är något västerlänningar gärna vill ta en titt på, och därför ordnas det tiotalt olika tours till revet. Vi tog en av den, hoppade på båten på morgonen, och spenderade dagen till sjöss, både ovanför ytan och under. Häftigt värre! Vi snorklade lite på en timme bland färggranna koraller, färggranna fiskar och t o m en och annan giant sea turtle! Det var faktiskt en upplevelse... Inte för att spiggarna jag snorklade runt bland i Replot skärgård då jag var liten var dåliga de heller, men det här var snäppet mäktigare. Dessutom var vår tour jättebra, super trevligt crew som "went the extra mile" för att man skulle trivas, och man kände sig som en människa och inte som boskap (som man ibland gör på uberturistiga tourer) Det var en bra dag!


Man måste ha på ninjadräkt för att få dyka bland alla maneter. Enda som inte var skyddat var små delar av ansiktet, Och därför blev vi förstås stungna i läpparna och runt simglasögonen. Maneter är listiga kräk. (Det tog inte så farligt sjukt, de dödliga maneterna hade tydligen Pekkas päivä.)


En sand atoll mitt på havet, varför inte.


Cairns från havet Vi har ännu några dagar kvar här, före Haje och Jussi flyger hem och vi till Nya Zeeland. Vi ska ännu spendera en dag i de kringliggande regnskogarna, och en på en fiskebåt. De har stora fiskar här, riktigt stora. Min plan är att fånga nåt tillräckligt stort för att tysta alla som tycker om att berätta att de har fångat större gäddor än mig. Jag tänker mig en haj, alternativt en krokodil. -Tom

Reflektioner från 10 000m

Djup rubrik, eller hur? Vi sitter alltså på planet från Sydney till Cairns nu. En vecka hann vi vara i Sydney och nästa stop är Cairns, på östkusten, där vi ska vara en vecka. Great barrier reef ska vi iaf ta en titt på, och säkert lite annat smått och gott också, kanske hajfiske och regnskogssafari?

De sista dagarna i Sydney gjorde vi spännande saker! I onsdags var vi på wine tour till Hunter Valley. HV är ett område med ca 150 vingårdar, och vi var till fem av dem. Vi hoppade på en minibuss tidigt på morgonen, plockade upp andra turister runtom i stan, och körde sedan ca två timmar ut till dalen. Väl där besökte vi som sagt fem olika vingårdar, på vilka man fick smaka 6-8 viner per gård. (några snabba stopp till en ostbutik och en chokladfabrik gjordes också. Man hörde inte mig klaga!) Jag hade aldrig varit på eller sett vinområden förut, så det var en rolig upplevelse. Otroligt vackert område var det, och vädret visade sig från sin bästa sida. Eller, det beror på vad man gillar. Gillar man hett så var det definitivt den bästa sidan, det var ungefär 40 grader varmt vid lunchtid. Kalla vita viner i en sval vinkällare kändes helt rätt, röda viner på en veranda i solen inte lika rätt. Hursomhelst, wine tours finns det ju hur mycket som helst av i länder närmare än aussina också, och rör man sig i såna områden är det definitivt värt sin tid! Det var fina områden, och en både skojig och intressant utflykt. Dessutom får man ju dricka massvis med vin börjandes kl 10 på morgonen, och det är helt accepterat. Uppmuntrat, rentav. Precis som hemma i Finland.


















Helt ok utsikt från den trädgården...

Igår då, sista dagen i Sydney. Jussi sprang iväg på egna äventyr, vilket innefattade långa promenader, museer och en enorm hotdog. Jag och flickorna for iväg till Taronga Zoo, efter att Dick och Jenny berättat om det. Senast jag var på zoo var jag en liten plutt på Kolmården, nu var jag några storlekar större men kände mig precis likadan - djur är bara för häftiga! Utbudet var bra, där fanns nästan allt man ville se: krokodiler, elefanter, lejon, kängurur, koalor, apor, gorillor etc etc. Huvudattraktionen var tre stycken 4 månader gamla tigerungar, som Dick passande breskev som "awwwww-söta". Tyvärr var dom trötta (eller bara lata) och rörde inte på sig då vi äntligen fick se dem. Det tycktes förresten de flesta djuren vara, väldigt lite fart på dem var det. Aporna var de enda som vill visa upp sig.






Tapiren. Överlägset min favorit.






lille katt, lille katt, lille söte kaa-aatten













Efter zoobesöket gick vi raka vägen till butiken och köpte kängurukött. Det var jättegott! Sorry, Skippy


Dagen avslutades chokladfondue. Nam!

Nåja, nu norrut för en veckas solsemester. Det lär ska vara fyrtiogradig tropisk hetta i Cairns, och man får inte simma i havet för då dödar maneterna dig. Tur att jag tål värme så bra, och aldrig nånsin bränner mig.

-Tom

Bl.a. Blue Mountains

Projekt "reclaim the blog" har startat. Jag och Tom har blivit lite lata med skrivandet i och med våra skojiga gästskribenter. Hur som helst tyckte vi att det kanske nu var dags för någondera av oss att skriva igen, so here goes. Inledningsvis några bilder från de första dagarna av mammas och pappas besök.







På gårdagens agenda stod Blue Mountains, två timmars tågfärd utanför Sydney. Blue Mountains är egentligen en nationalpark, men parken är en stor dal mellan berg, och i bergen växer eukalyptusträd. Träden utsöndrar en olja som sprids i luften, och den tillsammans med hög luftfuktighet och solstrålar ger ett blått sken, ungefär som en dimma som lägger sig över dalen. Därav namnet. Så igår morse tog vi alltså tåget till Katoomba i Blue Mountains, efteråt kände man sig ganska degig, en kaffe i den lilla byn uppe i bergen var en utmärkt start på dagen. Från Katoomba tog vi en buss till ett ställe som hette SkyWorld, från vilket man hade kunnat åka med en gondol över en av de djupa dalarna i bergen. Mammas höjdskräck gjorde dock att vi snabbt rörde oss vidare. Hela dagen gick därefter ut på att promenera längsmed olika vandringsstigar uppe i de vackra bergen. Trots att stigarna inte var många kilometer var benen ganska möra efteråt, delvis beroende på att "stigarna" på sina ställen bestod endast av trappor, delvis på en begynnande vätskebrist hos oss alla. Trots trötta ben och törstiga strupar så var återigen vyerna så otroliga att man lätt glömde bort allt annat. Vid varje utsiktsplats blev vi alla bara stående, gapande, då dalarna som öppnade sig framför oss var fullkomligt sagolika. Vi tog ett och annat foto kan jag berätta. Nedan några av dem:




Kottarna växer ovanpå grenarna här, allt är upp-och-ned Down Under.
















På ett litet skogsområde hade det varit en bushfire för inte så länge sedan. Det såg ganska kusligt ut...



Efter allt friluftsliv avslutades dagen på en mysig tapaskrog på den egna gatan, mums!

Idag blev en lugnare dag. Tom for på egen hand till stadsdelen Surry Hills och vi andra till Sydney Fish Market, där jag för första (och mycket möjligt sista) gången smakade på ostron. Not my cup of tea I tell you... Pappa tyckte de var delikata, jag tyckte de var slibbiga och smakade saltvatten. Smaken är som baken, vissa har bättre än andra. På eftermiddagen möttes vi alla vid en swimmingpool nära hostellet för att simma och sola. Ikväll blev det middag på hostellet i form av barramundi (vit fet fisk) och kingprawns som vi threw on the barbie... Mums igen!

I morgon Hunter Valley och vin. Mycket vin.

Hajes inlägg

Nu är vi redan på dag nummer fyra och känner oss riktigt hemma.Sydney är en blandning av NY,Stockholm och good old London så man har lätt att känna sig hemma.Hostellet där vi bor är snyggt och fint (Sara och Tom har haft lite jobbigt i sin dorm med alla raptävlande engelsmän)men Jussi och jag har haft fridsamt och fastän vi invaderat köket varje kväll ("are you going to make something complicated again?) så har medgästerna varit toleranta och skojiga att snarvla med. Vädret har varit härligt, oftast mulet på morgonen men uppklarnande långs med dagen. M a o så har vi varit aktiva på morgnarna, bl a Sydneys otroligt fina akvarium (lite försmak på vad vi får kurkka på i Cairns) Glebe market (Glebe är stadsdelen där vi bor) och Newtown har vi skött på morgnarna och sedan har vi degat på Manley beach på eftermiddagarna. Jussi gjorde en avstickare till Bondibeach eftersom det ju nu skall vara den finaste beachen i världen men vädret var inte just då så fint så Sara och Tom och jag hade kanske bättre då vi vred i oss choko- och cheesekaksbitar hos den lokala sockerbagaren. Så var det ju då Nyårsafton igår som vi begick på krogen The Boathouse som Sabbe och Martin hade rekommenderat.Vi åt en underbar sex rätters middag med mycket goda viner till. Där tog vi emot det nya året i en fyrverkeri prakt som ingen av oss någonsin sett maken till (sparsamme jag tänkte ju hela tiden att det brann tusentalseuron vid varje smäll...). Det finns så mycket att berätta men det skall jag trötta ut er med sen då jag är hemma igen, nu skall vi gå till kojs för imorgon väntar Blue Mountains och några dagar senare Hunters Valley. Var nyss ute på bakgården - där satt två kakaduor på telefonstolparna och kacklade - mitt i stan. Visst är det otroligt!
-Haje