Vi lämnade just Canberra och sitter nu i buss på väg till Melbourne, väldigt förväntansfulla. Jag har aldrig varit där, men är ändå övertygad om att det är stad jag kommer att älska (och en stad som kommer att älska mig tillbaka.) klockan är 00.12 och bussen tar åtta timmar, så vi är framme på morgonen. Hoppas att den här bussresan blir en trevligare upplevelse än den förra. I och för sig är det en lågoddsare, ligger jag till sängs i bara fyra dagar med feber och diarre då vi kommer fram räknas det som framsteg gentemot den förra resan. Jag sätter mina pengar på att den här blir trevligare.
Ta i trä!
- Tom
Facebook är ute. Samtal har vi inte råd med. Skype respekterar inte tidsskillnader. Följ med oss på vårt förlängda veckoslut här istället.
måndag 19 december 2011
lördag 17 december 2011
Hufvudstaden Canberra
Nu har vi varit här två dagar, dags för domen.
Som sagt så har ingen av oss hört något gott om Canberra, vare sig från aussin, Canberrianer, andra backpackers (andra backpackers är nio gånger av tio från Tyskland) eller guideböcker. För att förstå sig på Canberra, som otvivelaktigt är en intressant stad, ska jag ge er lite kort bakgrundsinfo: (källa: Lonely Planet, s.116)
1901 förenades Australiens olika kolonier under en federation och ett styre. Det tvistades om ifall Sydney eller Melbourne skulle bli huvudstad och eftersom de inte kunde komma överrens gjorde man det enda rätta: byggde en ny stad mellan Melbourne och Sydney. Enter: Canberra. En arkitekturtävling ordnades för att bestämma vem som skulle få planera staden. Märk väl, STADEN. Inte ett hus eller en park eller ett område eller ett parkeringshus. Nej nej, hela staden. En amerikan vann och 1913 började man bygga sin nya huvudstad. 1927 flyttade parlamentet från Melbourne till Canberra. Då bodde det knappt några människor i staden ännu.
Tiden gick och på 1960 talet började staden befolkas, då 100.000 inv, idag 400.000.
Ingen byggnad här är alltså äldre än 98 år. För att ge en jämförelse: min faffa är 92.
Nu kan ni börja fundera, vad är det som kan, och nästan måste, gå fel om en man planerar en hel stad mer eller mindre själv? Jo, denne man lägger naturligtvis sin prägel på det han ritar. Den gode Walter Burley Griffins prägel tycks sitta på allt i Canberra. Med andra ord: allt här ser väldigt likadant ut. Och Waltsus prägel är ingen vacker prägel.
Waltsu tycker om: stora, rent av enorma, byggnader i sten. Han gillar räta vinklar och stora ytor, utan krusiduller. Waltsu älskar enorma grönområden överallt, mellan alla sina pampiga byggnader. "Ju större gräsmatta, destu bättre" tänker Waltsu, och sätter in en till gräsmatta modell fotbollsplan mellan Campbell High School och busshållplatsen. Canberra är ett tomt blad, och Waltsus penna är stor och klumpig då han ritar.
Waltsu tycker inte om: allt som är mindre än riksdagshuset. Det är onödigt. Bänkar, planteringar och buskar i sina oändliga parker vill Waltsu inte ha. Waltsu tycker heller inte om gångavstånd, så han lägger allt riktigt långt ifrån varann. "Man får väl ta bil." tänker Waltsu förnöjt medan han säger nej till ytterligare ett förslag om något som skulle göra Canberra trevligare för människorna att bo i.
Ungefär så är Canberra. Parker som gapar tomma överallt, omotiverat stora byggnader (som i sig är rätt så fantastiska, men passar inte riktigt in) och långa avenyer mellan dessa. Jag misstänker att de försökte bygga en historia åt sig, få det att se ut som om dessa enorma byggnader alltid stått här. Men det lyckas inte, och hela Canberra ger känslan av man försöker imponera på omvärlden med sin ståtliga huvudstad.
Australian war memorial. Aussina har deltagit i så gott som alla stora krig på 1900-talet (WW I, WW II, Vietnam, Korea etc) Deras memorial var maffig.
Från war memorials trappa går en lång aveny kantad av mindre statyer till minne av olika krig. Avenyn går ner till Lake Burley Griffin, och på andra sidan ser man the Parliament House, i en rak linje från War Memorial, några km bort. Häftigt värre!
Parliament house på nära håll. En konstig byggnad. Ena väggen är en sluttande gräsmatta. Utan bänkar eller rabatter, förstås.
Pampig byggnad nr. 24
Alla gator bör kantas av en kilometer bred gräsplan. Annars är det ej en gata.
Konstverk till minne av alla sjuksköterskor som deltagit i krigen.
Rose Garden
Vi hittade guldkanten! I en gammal busstation hålls det marknad varje söndag, och där hittar man underbara delikatesser! Vi köpte en thailänsk marinad (kycklingen marineras i kylskåpet medan jag skriver detta, mmmmmm)
De här trevliga filurerna gör chokopizzor. "Degen" är choklad och fyllningen olika frukter och godis. Tyvärr var det här ett av få stånd som inte hade smakprov.
Canberra är en intressant stad. Den är inte vacker, eller mysig, eller praktisk eller häftig. Den är helt absurd, det KAN inte finnas ett till Canberra i världen! Och det är det underbara med Canberra. Har du vägarna förbi så stanna här en dag och låt dig chockas och hänföras av hur fel det kan bli. Du kommer inte att ångra det.
-Tom
Som sagt så har ingen av oss hört något gott om Canberra, vare sig från aussin, Canberrianer, andra backpackers (andra backpackers är nio gånger av tio från Tyskland) eller guideböcker. För att förstå sig på Canberra, som otvivelaktigt är en intressant stad, ska jag ge er lite kort bakgrundsinfo: (källa: Lonely Planet, s.116)
1901 förenades Australiens olika kolonier under en federation och ett styre. Det tvistades om ifall Sydney eller Melbourne skulle bli huvudstad och eftersom de inte kunde komma överrens gjorde man det enda rätta: byggde en ny stad mellan Melbourne och Sydney. Enter: Canberra. En arkitekturtävling ordnades för att bestämma vem som skulle få planera staden. Märk väl, STADEN. Inte ett hus eller en park eller ett område eller ett parkeringshus. Nej nej, hela staden. En amerikan vann och 1913 började man bygga sin nya huvudstad. 1927 flyttade parlamentet från Melbourne till Canberra. Då bodde det knappt några människor i staden ännu.
Tiden gick och på 1960 talet började staden befolkas, då 100.000 inv, idag 400.000.
Ingen byggnad här är alltså äldre än 98 år. För att ge en jämförelse: min faffa är 92.
Nu kan ni börja fundera, vad är det som kan, och nästan måste, gå fel om en man planerar en hel stad mer eller mindre själv? Jo, denne man lägger naturligtvis sin prägel på det han ritar. Den gode Walter Burley Griffins prägel tycks sitta på allt i Canberra. Med andra ord: allt här ser väldigt likadant ut. Och Waltsus prägel är ingen vacker prägel.
Waltsu tycker om: stora, rent av enorma, byggnader i sten. Han gillar räta vinklar och stora ytor, utan krusiduller. Waltsu älskar enorma grönområden överallt, mellan alla sina pampiga byggnader. "Ju större gräsmatta, destu bättre" tänker Waltsu, och sätter in en till gräsmatta modell fotbollsplan mellan Campbell High School och busshållplatsen. Canberra är ett tomt blad, och Waltsus penna är stor och klumpig då han ritar.
Waltsu tycker inte om: allt som är mindre än riksdagshuset. Det är onödigt. Bänkar, planteringar och buskar i sina oändliga parker vill Waltsu inte ha. Waltsu tycker heller inte om gångavstånd, så han lägger allt riktigt långt ifrån varann. "Man får väl ta bil." tänker Waltsu förnöjt medan han säger nej till ytterligare ett förslag om något som skulle göra Canberra trevligare för människorna att bo i.
Ungefär så är Canberra. Parker som gapar tomma överallt, omotiverat stora byggnader (som i sig är rätt så fantastiska, men passar inte riktigt in) och långa avenyer mellan dessa. Jag misstänker att de försökte bygga en historia åt sig, få det att se ut som om dessa enorma byggnader alltid stått här. Men det lyckas inte, och hela Canberra ger känslan av man försöker imponera på omvärlden med sin ståtliga huvudstad.
Australian war memorial. Aussina har deltagit i så gott som alla stora krig på 1900-talet (WW I, WW II, Vietnam, Korea etc) Deras memorial var maffig.
Från war memorials trappa går en lång aveny kantad av mindre statyer till minne av olika krig. Avenyn går ner till Lake Burley Griffin, och på andra sidan ser man the Parliament House, i en rak linje från War Memorial, några km bort. Häftigt värre!
Parliament house på nära håll. En konstig byggnad. Ena väggen är en sluttande gräsmatta. Utan bänkar eller rabatter, förstås.
Pampig byggnad nr. 24
Alla gator bör kantas av en kilometer bred gräsplan. Annars är det ej en gata.
Konstverk till minne av alla sjuksköterskor som deltagit i krigen.
Rose Garden
Vi hittade guldkanten! I en gammal busstation hålls det marknad varje söndag, och där hittar man underbara delikatesser! Vi köpte en thailänsk marinad (kycklingen marineras i kylskåpet medan jag skriver detta, mmmmmm)
De här trevliga filurerna gör chokopizzor. "Degen" är choklad och fyllningen olika frukter och godis. Tyvärr var det här ett av få stånd som inte hade smakprov.
Canberra är en intressant stad. Den är inte vacker, eller mysig, eller praktisk eller häftig. Den är helt absurd, det KAN inte finnas ett till Canberra i världen! Och det är det underbara med Canberra. Har du vägarna förbi så stanna här en dag och låt dig chockas och hänföras av hur fel det kan bli. Du kommer inte att ångra det.
-Tom
torsdag 15 december 2011
Sydney
Två intensiva dagar är förbi och nu styr vi kosan mot Canberra, landets huvudstad. Ingendera har hört något gott om den staden, varken av andra resenärer eller guideböcker. Därför blev vi lite nyfikna, kan vi hitta guldkanten på den stad som oftast beskrivs som totalt charmlös? Det återstår att se...
Sydney var åtminstone en stor hit. Härligt att träffa Dick och Jenny! Även om vi inte varit på resande fot så länge ännu så kändes det så skönt och roligt med ett par bekanta ansikten. Den första dagen tog vi färjan över till Manly där vi njöt av $10 rumpteak med potatismos och kanske lite öl därtill. Manly var riktigt mysigt och betydligt trevligare än det jag kommer ihåg av Bondi. Kvällen firades med tortillas och umgänge med D&J:s urkivoga rumskamrater Alasdair och Emily från Skottland och England. Dagen därpå kände vi oss inte helt lika hurtiga och låg i en park och njöt av solskenet i väntan på bion...
IMAX var urcoolt! En gigantisk screen som gjorde att man fick höjdskräck när Tom Cruise klättrade uppe på en skyskrapa i Dubai! Det var så stort och intensivt att jag knappt märkte att jag ätit upp hela karkkipåsen... Tufft alltså, rekommenderas varmt! Studierabatten var dock väldigt välkommen, det vanliga priset på en biljett var väl $30...
Nu har vi sagt hejdå åt D&J och sitter på bussen med en spyende japan och en busschaufför som pratade om hur toaletten på bussen fungerar i ungefär 10 minuter, därefter berättade han en stund om airconditioningen i bussen. Han sade också att han kommer att berätta om allt spännande vi ser på vägen, it's going to be a loooooong ride....
Nedan följer lite Sydney bilder, tjo på er!
-Sara
Sydney var åtminstone en stor hit. Härligt att träffa Dick och Jenny! Även om vi inte varit på resande fot så länge ännu så kändes det så skönt och roligt med ett par bekanta ansikten. Den första dagen tog vi färjan över till Manly där vi njöt av $10 rumpteak med potatismos och kanske lite öl därtill. Manly var riktigt mysigt och betydligt trevligare än det jag kommer ihåg av Bondi. Kvällen firades med tortillas och umgänge med D&J:s urkivoga rumskamrater Alasdair och Emily från Skottland och England. Dagen därpå kände vi oss inte helt lika hurtiga och låg i en park och njöt av solskenet i väntan på bion...
IMAX var urcoolt! En gigantisk screen som gjorde att man fick höjdskräck när Tom Cruise klättrade uppe på en skyskrapa i Dubai! Det var så stort och intensivt att jag knappt märkte att jag ätit upp hela karkkipåsen... Tufft alltså, rekommenderas varmt! Studierabatten var dock väldigt välkommen, det vanliga priset på en biljett var väl $30...
Nu har vi sagt hejdå åt D&J och sitter på bussen med en spyende japan och en busschaufför som pratade om hur toaletten på bussen fungerar i ungefär 10 minuter, därefter berättade han en stund om airconditioningen i bussen. Han sade också att han kommer att berätta om allt spännande vi ser på vägen, it's going to be a loooooong ride....
Nedan följer lite Sydney bilder, tjo på er!
-Sara
tisdag 13 december 2011
Newcastle
Gröööööööööööt!!
Det gick att surfa i Newcastle också, men vågorna här var nåt vi inte sett förr. Som att försöka surfa i en centrifugerande tvättmaskin ungefär.
Näst coolaste barbyggnaden ever.
Coolaste barbyggnaden ever. Penthouse där? Ja tack.
Det här var helt i centrum av staden, 20m från stans shopping gata. Newcastle e kowa
-Tom
Det går bra nu
Nu är vi på bussen vidare från Newcastle, det blev en liten change of plans och vi sticker nu till Sydney för att mötas upp med jorden-runt-resenärerna-Dick-och-Jenny! Ska bli alldeles fruktansvärt förbaskat roligt! Vi är bara där två eller tre dagar, sen sticker vi vidare medan JRRDOJ fortsätter att söka jobb i Sydney åt sig. Under tiden i Sydney ska vi gå på premiären av Mission Impossible 4 på världens största 3D biograf, JRRDOJ fixade biljetter åt oss. Dessutom har de fixat boende åt oss. Jag undrar om de fixar mat åt oss också?
Newcastle var fantastiskt! Jag är helt kär i staden, sku kunna flytta hit idag! Älskar arkitekturen i stan, känslan på gatorna och alla cafeer som får en att känna som att man sitter hemma i sin kompis vardagsrum. Aaah det har varit underbara dagar här. Dessutom hitta ja äntligen en kamerakabel åt mig! Ska lägga upp bilder i nåt skede.
Vi köpte en hop-on-hop-off bussbiljett i byron bay, med vilken vi får åka till Melbourne med alla greyhound bussar och stanna var vi vill. Det ger en skön känska av frihet, det finns så många stopp mellan BB och Melbourne att det känns som att man får fara vartsomhelst gratis. Därför kör vi nu en avstickare till Sydney. Älskar den bekymmerslösa känslan av att bara ta sin väska och hoppa på en buss närhelst man känner för det.
Bilder kommer senare!
-Tom
Newcastle var fantastiskt! Jag är helt kär i staden, sku kunna flytta hit idag! Älskar arkitekturen i stan, känslan på gatorna och alla cafeer som får en att känna som att man sitter hemma i sin kompis vardagsrum. Aaah det har varit underbara dagar här. Dessutom hitta ja äntligen en kamerakabel åt mig! Ska lägga upp bilder i nåt skede.
Vi köpte en hop-on-hop-off bussbiljett i byron bay, med vilken vi får åka till Melbourne med alla greyhound bussar och stanna var vi vill. Det ger en skön känska av frihet, det finns så många stopp mellan BB och Melbourne att det känns som att man får fara vartsomhelst gratis. Därför kör vi nu en avstickare till Sydney. Älskar den bekymmerslösa känslan av att bara ta sin väska och hoppa på en buss närhelst man känner för det.
Bilder kommer senare!
-Tom
måndag 12 december 2011
Det finns inga dåliga väder...
...men det kunde vara bättre. Det ösregnade hela dan idag, riktigt sånt vädet som man flyger till andra sidan planeten för att undvika. Men vi hade bestämt oss för att gå runt och se på stan idag, så det gjorde vi. I våra wunderbara superpraktiska regnkåpor traskade vi omkring och upptäckte att Newcastle är en mysig stad! Bland annat hittade vi en gata kantad med små cafeer och bookshops och klädbutiker som allihopa är privatägda, dvs inge h&m eller annat man sett förr. Längs med den spenderade vi större delen av dan. Men som sagt så regnade det hundar och katter, så vi använde oss av den första bookshopen vi hittade och Sara lassade på bokförrådet lite och sen satt vi oss på ett cafe och åt lunch. Efter en stund gick jag tillbaka till bookshopen och köpte några nya böcker åt mig, och sen gick vi och satt oss på ett annat cafe och läste. Svårare än så skulle livet inte behöva vara.
-Tom
söndag 11 december 2011
Rippe, pensionärer och koalor
Another day, another city: Newcastle.
Tiiiidigt på morgonen hoppade vi på bussen och lämnade misslyckandet Port bakom oss. Varför det var ett misslyckande? Låt mig upplysa er: staden tycktes vara byggd för och av pensionärer. Det hände inte mycket. Vädret var kallt, flera veckor av shorts och solkräm byttes ut mot jeans och jacka (!) och så omgjorde jag individuellt vårt egna rum till en sjukstuga. På fem dagar var jag inte utanför hostellet många gånger, feber, konstant huvudvärk och en diarre som inte förlåter gör att upptäckarlusten avtar märkbart. Nåja, det där lämnade jag kvar i Port, nu siktar vi framåt.
Sista dagen i Port aktiverade vi oss dock en aning, och gick till Koala Hospital. Där får skdade koalor vistas tills de är rehabiliterade, men det funkar också som ålderdomshem för de som aldrig kommer att bli tillräckligt återställda för att leva i det vilda. Att bo där verkar soft, de sover 20 timmar om dygnet och blir matade tre gånger per dag. Och inte ens då behöver de röra på sig, skötarna kommer fram till dem med nappflaskan. My kind of place. Och inget dåligt sätt att spendera ålderdomens höst på!
Gollo!
Jag misstänker att vissa av dom fejka för att få vara kvar där längre. Samhällets parasiter, det är de flitiga, hederliga, skattebetalande medborgarna som betalar för er vistelse här!
Sara tänker implementera australiensarnas vårdplaner i Finland.
Dagen i Newcastle har gått åt till att gå, gå vilse och irra omkring tills en aussie stanna sin bil och fråga om han kunde köra oss nånstans. Vad svarar man då mab inte kommer ihåg namnet på gatan man bor på? Imorgon ska vi fortsätta med detsamma, det lilla vi sett av Newcastle ser väldigt lovande ut! Och nu ska vi ut och höra på en blueskeikka. Bara vi hittar.
-Tom
Tiiiidigt på morgonen hoppade vi på bussen och lämnade misslyckandet Port bakom oss. Varför det var ett misslyckande? Låt mig upplysa er: staden tycktes vara byggd för och av pensionärer. Det hände inte mycket. Vädret var kallt, flera veckor av shorts och solkräm byttes ut mot jeans och jacka (!) och så omgjorde jag individuellt vårt egna rum till en sjukstuga. På fem dagar var jag inte utanför hostellet många gånger, feber, konstant huvudvärk och en diarre som inte förlåter gör att upptäckarlusten avtar märkbart. Nåja, det där lämnade jag kvar i Port, nu siktar vi framåt.
Sista dagen i Port aktiverade vi oss dock en aning, och gick till Koala Hospital. Där får skdade koalor vistas tills de är rehabiliterade, men det funkar också som ålderdomshem för de som aldrig kommer att bli tillräckligt återställda för att leva i det vilda. Att bo där verkar soft, de sover 20 timmar om dygnet och blir matade tre gånger per dag. Och inte ens då behöver de röra på sig, skötarna kommer fram till dem med nappflaskan. My kind of place. Och inget dåligt sätt att spendera ålderdomens höst på!
Gollo!
Jag misstänker att vissa av dom fejka för att få vara kvar där längre. Samhällets parasiter, det är de flitiga, hederliga, skattebetalande medborgarna som betalar för er vistelse här!
Sara tänker implementera australiensarnas vårdplaner i Finland.
Dagen i Newcastle har gått åt till att gå, gå vilse och irra omkring tills en aussie stanna sin bil och fråga om han kunde köra oss nånstans. Vad svarar man då mab inte kommer ihåg namnet på gatan man bor på? Imorgon ska vi fortsätta med detsamma, det lilla vi sett av Newcastle ser väldigt lovande ut! Och nu ska vi ut och höra på en blueskeikka. Bara vi hittar.
-Tom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)