Som sagt så har ingen av oss hört något gott om Canberra, vare sig från aussin, Canberrianer, andra backpackers (andra backpackers är nio gånger av tio från Tyskland) eller guideböcker. För att förstå sig på Canberra, som otvivelaktigt är en intressant stad, ska jag ge er lite kort bakgrundsinfo: (källa: Lonely Planet, s.116)
1901 förenades Australiens olika kolonier under en federation och ett styre. Det tvistades om ifall Sydney eller Melbourne skulle bli huvudstad och eftersom de inte kunde komma överrens gjorde man det enda rätta: byggde en ny stad mellan Melbourne och Sydney. Enter: Canberra. En arkitekturtävling ordnades för att bestämma vem som skulle få planera staden. Märk väl, STADEN. Inte ett hus eller en park eller ett område eller ett parkeringshus. Nej nej, hela staden. En amerikan vann och 1913 började man bygga sin nya huvudstad. 1927 flyttade parlamentet från Melbourne till Canberra. Då bodde det knappt några människor i staden ännu.
Tiden gick och på 1960 talet började staden befolkas, då 100.000 inv, idag 400.000.
Ingen byggnad här är alltså äldre än 98 år. För att ge en jämförelse: min faffa är 92.
Nu kan ni börja fundera, vad är det som kan, och nästan måste, gå fel om en man planerar en hel stad mer eller mindre själv? Jo, denne man lägger naturligtvis sin prägel på det han ritar. Den gode Walter Burley Griffins prägel tycks sitta på allt i Canberra. Med andra ord: allt här ser väldigt likadant ut. Och Waltsus prägel är ingen vacker prägel.
Waltsu tycker om: stora, rent av enorma, byggnader i sten. Han gillar räta vinklar och stora ytor, utan krusiduller. Waltsu älskar enorma grönområden överallt, mellan alla sina pampiga byggnader. "Ju större gräsmatta, destu bättre" tänker Waltsu, och sätter in en till gräsmatta modell fotbollsplan mellan Campbell High School och busshållplatsen. Canberra är ett tomt blad, och Waltsus penna är stor och klumpig då han ritar.
Waltsu tycker inte om: allt som är mindre än riksdagshuset. Det är onödigt. Bänkar, planteringar och buskar i sina oändliga parker vill Waltsu inte ha. Waltsu tycker heller inte om gångavstånd, så han lägger allt riktigt långt ifrån varann. "Man får väl ta bil." tänker Waltsu förnöjt medan han säger nej till ytterligare ett förslag om något som skulle göra Canberra trevligare för människorna att bo i.
Ungefär så är Canberra. Parker som gapar tomma överallt, omotiverat stora byggnader (som i sig är rätt så fantastiska, men passar inte riktigt in) och långa avenyer mellan dessa. Jag misstänker att de försökte bygga en historia åt sig, få det att se ut som om dessa enorma byggnader alltid stått här. Men det lyckas inte, och hela Canberra ger känslan av man försöker imponera på omvärlden med sin ståtliga huvudstad.
Australian war memorial. Aussina har deltagit i så gott som alla stora krig på 1900-talet (WW I, WW II, Vietnam, Korea etc) Deras memorial var maffig.
Från war memorials trappa går en lång aveny kantad av mindre statyer till minne av olika krig. Avenyn går ner till Lake Burley Griffin, och på andra sidan ser man the Parliament House, i en rak linje från War Memorial, några km bort. Häftigt värre!
Parliament house på nära håll. En konstig byggnad. Ena väggen är en sluttande gräsmatta. Utan bänkar eller rabatter, förstås.
Pampig byggnad nr. 24
Alla gator bör kantas av en kilometer bred gräsplan. Annars är det ej en gata.
Konstverk till minne av alla sjuksköterskor som deltagit i krigen.
Rose Garden
Vi hittade guldkanten! I en gammal busstation hålls det marknad varje söndag, och där hittar man underbara delikatesser! Vi köpte en thailänsk marinad (kycklingen marineras i kylskåpet medan jag skriver detta, mmmmmm)
De här trevliga filurerna gör chokopizzor. "Degen" är choklad och fyllningen olika frukter och godis. Tyvärr var det här ett av få stånd som inte hade smakprov.
Canberra är en intressant stad. Den är inte vacker, eller mysig, eller praktisk eller häftig. Den är helt absurd, det KAN inte finnas ett till Canberra i världen! Och det är det underbara med Canberra. Har du vägarna förbi så stanna här en dag och låt dig chockas och hänföras av hur fel det kan bli. Du kommer inte att ångra det.
-Tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar