Tiiiidigt på morgonen hoppade vi på bussen och lämnade misslyckandet Port bakom oss. Varför det var ett misslyckande? Låt mig upplysa er: staden tycktes vara byggd för och av pensionärer. Det hände inte mycket. Vädret var kallt, flera veckor av shorts och solkräm byttes ut mot jeans och jacka (!) och så omgjorde jag individuellt vårt egna rum till en sjukstuga. På fem dagar var jag inte utanför hostellet många gånger, feber, konstant huvudvärk och en diarre som inte förlåter gör att upptäckarlusten avtar märkbart. Nåja, det där lämnade jag kvar i Port, nu siktar vi framåt.
Sista dagen i Port aktiverade vi oss dock en aning, och gick till Koala Hospital. Där får skdade koalor vistas tills de är rehabiliterade, men det funkar också som ålderdomshem för de som aldrig kommer att bli tillräckligt återställda för att leva i det vilda. Att bo där verkar soft, de sover 20 timmar om dygnet och blir matade tre gånger per dag. Och inte ens då behöver de röra på sig, skötarna kommer fram till dem med nappflaskan. My kind of place. Och inget dåligt sätt att spendera ålderdomens höst på!
Gollo!
Jag misstänker att vissa av dom fejka för att få vara kvar där längre. Samhällets parasiter, det är de flitiga, hederliga, skattebetalande medborgarna som betalar för er vistelse här!
Sara tänker implementera australiensarnas vårdplaner i Finland.
Dagen i Newcastle har gått åt till att gå, gå vilse och irra omkring tills en aussie stanna sin bil och fråga om han kunde köra oss nånstans. Vad svarar man då mab inte kommer ihåg namnet på gatan man bor på? Imorgon ska vi fortsätta med detsamma, det lilla vi sett av Newcastle ser väldigt lovande ut! Och nu ska vi ut och höra på en blueskeikka. Bara vi hittar.
-Tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar