Backpacking-vardagen

Vi har nu varit i Byron Bay i en vecka och jag börjar nu äntligen känna lite lugn i själen. Den första tiden under sådana här resor brukar jag vara lite rastlös, det tar en tid att vänja sig vid att laga mat i sällskap av 20 andra hungriga typer, att sova i ett 16-personers rum (okej, det är jag inte riktigt van vid ännu, but getting there...) och att aldrig ha tid bara för sig själv. Hur som helst så har vi nu ägnat tiden åt långa promenader genom regnskogen, joga, surfing, lenkkin, simning och läsning. Båda två slukar böcker som aldrig förr och det är ganska skönt och roligt. Under kvällarna dricker vi öl i sällskap av de engelska surfkillarna, de är otroligt snälla typer och har blivit vår provisoriska familj här på hostellet. Med andra ord är allting ganska lugnt och skönt och det gäller bara att luta sig tillbaka och njuta. Inte orkar man ju bara ta det lugnt hur länge som helst, vi båda trivs nog med arbete så pass mycket, men för tillfället är det bra just så här.

Nedan följer lite bilder härifrån:

Surf-Tom gör ett tappert sista (?) försök att surfa. Vi har konstaterat att det här med surfing inte riktigt är vår grej. Otroligt svårt, tungt och krångligt. Iden av surfande var nog bättre än verkligheten.




Utsikt över Tallow Beach från en regnskogs-rutt som leder upp till fyren vid Australiens mest östliga punkt.




Svettiga och glada efter att ha klättrat upp till fyren, rutten går alltså genom regskogen och består av trappor i varierande längd och höjd i ca en kilometer...

Efter allt hurtbullande bör man ju få någon sorts belöning. Bagerierna och cafeerna i Byron Bay är helt otroliga och snålvattnet bara rinner när man går omkring gatorna. På bilden Tom ocn en massiv äppelpaj som vi suktat efter i flera dagar. Igår köpte vi den äntligen. Med hjälp av Craig och Lee åt vi upp ca en tredjedel. Den blev ett större projekt än vi räknat med...
-Sara