
Sånt här trodde jag inte man skulle i se i NZ. Jag tänkte mig mer hobbitar, berg och ringar.
Imorgon är det dock sista dagen vi jobbar här. Elspeth har en policy som säger att man får en dag ledig i veckan, vilken vi tar ut på söndan. Då ska vi gå och vandra i nationalparken Abel Tasman Park, som är i närheten. På måndan säger vi adjö till Elspeth och Poppy, och börjar resa runt sydön. Fruktplockarsäsongen låter vänta på sig, så vi reser först i några veckor och sen kommer vi tillbaka hit till Nelson-området (eller far tillbaka till Hastings) och jobbar en månad eller så. Uppe i Hastings sa de i alla fall att det kommer att finnas mer jobb än jobbare då det väl kommer igång, så vi litar på det!
Den sista timmen idag började vi med Elspeths nästa projekt, att beskära hennes vinbuskar. Det visade sig att Pinot Noir druvorna som växer på hennes gård smakar ganska likt blåbär! (vilket säkert är den största förolämpningen man kan säga åt en vinodlare,vups) (jessus vilken junt jag är förresten, "Här, smaka lite Pinot Noir." "Mmm smakar blåbär!" Snyggt.) Vi kom i alla fall på ett sätt att dryga ut vår resekassa på: Imorgon lägger vi Pinot Noir druvor i morgongröten, mer finlandssvenskt än så blir det knappast. Kulturfonden kan betala in stipendiet på kontot snarast möjligt.

Det brun/gråa i bakgrunden är den vackra sjön som omger Elspeths gård vid lågvatten. Precis ALLT vatten försvinner. Strömmen lär ska vara stark då den drar ut och det har blivit en lokal attraktion att hoppa i och flyta med. De kallar det för The Tide Ride.
-Tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar