Vi startade alltså tidigt på morgonen iväg mot Franz Josef Glacier för att göra en heldags vandringstour på glaciären. Vi fick låna utrustning av tourorganisatören så vi såg väldigt proffsiga ut med våra magväskor och isdubbar på vandringsbootsen. Vädret såg lovande ut på morgonen, kanske skulle detta vara den första dagen utan regn på en tid. Till en början hade vi inte ens regnrockarna på. Little did we know...
Då vi först såg glaciären tänkte jag att det skulle vara hur lätt som helst att klättra upp på den. Inte särskilt brant, jämn is... Mitt självförtroende fick dock sig en liten törn då det visade sig vara en tre timmars klättring uppåt, i ösregn (som ju naturligtvis satte igång efter de första optimistiska bilderna) i allt annat än jämn terräng. Tom drog många paralleller till militären, vilket kanske tyder på att det inte var bara skojigt... Lunchen åt vi i all hast, det var lite svårt att njuta då man knappt hade någon känsel i händerna. Men sen...kom solen fram! Som på beställning! Och så var alla bekymmer som bortblåsta. Plötsligt insåg vi att vi är på en ganska unik plats och kunde verkligen ta in miljön vi befann oss i. Isen var vackert glansig och blåskiftande, solen bländade och bergen runt omkring var ståtliga. Inte varje dag man får se något sådant. Humöret var på topp under slutet av vandringen (kanske också hade något att göra med att man gick neråt...) och nu i efterhand är vi båda jätte nöjda med vår dag. Som pricken på i:et fick vi avsluta dagen med att gå gratis till "glacier hot pools" som är en badinrättning med glaciärvattensjacuzzin. Efter det åt vi pyttipanna och drack öl. So long hurtbullevandrarna.
-Sara
Och ja, alla som ännu undrar, det är en rasta som petar mig i näsan. Tom har alltså sådana nuförtiden...
För uppskattningsvis 1000 år sedan var det här inte en dal, utan ett enda berg. Sen trängde glaciären neråt och gjorde berget till grus, och nu är det en dal istället! Otroligt vilken kraft
Kukkuu i isgrottan!
Va bra att ni kom ner levandest!Fasligt spännande.Ett otroligt land, såg igår dokkaren om Nya Zeelands natur,otroligt med alla endemiska arter och Sealand som sjönk, steg upp igen och blev New Zeeland.Fast riktigt hur allt gick till tvistar geologerna visst ännu om.Nu behöver ni nog säkert åka åstad till lummiga gröna dalar där hobbittarna bor.
SvaraRaderaKram på er,sköt om er!
Ma-Haje
Oj vad spännande färd och fina bilder! Jag kom hem igår och mamma tittade på den där dokumentären och ojade och vojade sig! Jag blev också fast i rutan....
SvaraRaderaHa det så bra och hoppas ni har ett skönt veckoslut!
Jussi-Pappa