Bye bye Wellington

Vi fick tillbaka Milady, och kom undan med blotta förskräckelsen (och 100€.) Nu rullar hon fint igen, och vi hoppas att hon håller ihop även de sista veckorna. Imorgon kör vi vidare norrut.

Vi var som sagt sjukt taggade för Wellington, men vädret här har varit så skit att våra förväntningar inte helt införlivades. C'est la vie. Wellington är känt för sitt dåliga väder (framförallt den extrema vinden) och nu vet vi varför. Regn och rusk och stormvindar för det mesta, men det sjuka är att det kan byta 5ggr på en dag och inom loppet av minuter är solen framme och man får ta av sig några lager. Och just som du fått av dig jackan är det minusgrader igen. Typ. Och molnen rör sig så snabbt i den här blåsten att solen blinkar. Typ. Så vår vecka har mest gått ut på att sitta på cafeer, vilket det verkligen inte finns brist på här! Hela stan är fullproppad med cafeer och restauranger, vägg i vägg, kvarter efter kvarter! Sen har vi gått på några museer också, varit till the botanical gardens och en dag då vädret tillät uber turistade vi med kameran i ena handen och guideboken i andra. Bara magväskan som fattades när vi gick genom stan och pekade på byggnaderna och läste högt ur guideboken.



Nya Zeelands riksdagshus, the Beehive, Getingboet. Cool




Parlamentshuset, eller nåt. Gjort av trä. Coolt det med



Wellys kollektivtrafik. Är det en spårvagn på hjul, eller en buss på el? En bussvagn?



Här, gott folk, är den riktigt stora sevärdheten. Mrs Higgins cookies. Oslagbara. De säljer dem nybakta och varma och BILLIGA! Skulle vi ha haft med ett tält är det här jag skulle ha campat. Tjockisen inom mig hoppar jämfota av lycka. Bästa cookiesen nånsin, vill inte säga hur många gånger jag gått dit och köpt nybakta cookies under de senaste dagarna.... (fem)

Imorgon kör vi vidare, nästa stopp är Tongariro, ca 5h norrut. Det är en nationalpark som sägs ha "one of the worlds best one day walks." Och inte bara det, där finns också Mordor och Mt Doom! (från Sagan om ringen filmerna, ifall nån har levt under en sten) Ikväll ska vi träffa kanadensarna Doug och Saba en sista gång.. Och tidigare idag for vår belgiska vän Simon vidare. Backpackerlivet är ganska hårt emellanåt, man träffar fina människor som man fäster sig vid, och några dagar senare åker de eller vi vidare och man träffas aldrig igen. Men så är det.

Nu ska jag krypa ner under täcket och dricka öl och läsa, Sara ska på joga. (öl vinner alltid över joga i min bok)

Hejhopp

-Tom