Hobernas by, en fjärtstad och adrenalinäventyr

Endast några dagar har gått sedan senaste inlägg och redan har vi hunnit besöka Midgård, varit i en stad som luktar fis och klättrat uppe i träd på 15 meters höjd.

Om jag börjar från början...

Då vi for från Taupo tog vi en sväng via Hobbiton, stället där "The Shire" filmades i Lord of the Rings-filmerna samt den kommande The Hobbit. Efter Lord of the Rings revs hela Hobbiton ner, kvar lämnades endast vita ramar som visade var hobernas hus funnits (se bilden på bilen på fotot nedan).



Trots att området säkert var vackert då också (för otroligt vackert var det!) kan jag nog säga att vi hade tur att komma dit först nu. Allt byggdes nämligen upp på nytt inför The Hobbit-filmningarna och den här gången lämnades allt kvar så att alla turister också i framtiden ska få njuta av en äkta LOTR-känsla. Så vi fick alltså se ett fantastiskt ställe som verkligen såg ut som en äkta hob-by, nästan så att man förväntade sig att Merry och Pippin skulle komma springande förbi vilken sekund som helst. Väldigt turistigt, väldigt fejk, men alldeles härligt!






















Hobbiton fun facts:
- området är egentligen en fårfarm. Peter Jackson tyckte ändå att det var perfekt för Hobbiton och lyckades övertala ägarna att få använda det som filminspelningsplats. Fåren på farmen fick dock tyvärr inte förverkliga sina drömmar om att bli filmstjärnor för de såg alltför moderna ut. I stället hämtade man dit får-skådespelare som var av en mer Midgård-passande ras.
- den nyzeeländska armen rekryterades för att bygga en ordentlig väg till området. Kanske inte precis vad soldaterna tänkt sig då de gick in i armen. En ordentlig väg var dock väldigt viktig med tanke på att 400 människor som mest befann sig på platsen och skulle transporteras till och från den varje dag.
- trädet som syns på den nästsista bilden är inte äkta. Peter Jackson insåg att alla trogna LOTR fans skulle komma ihåg trädet ovanför Bag End från böckerna och att de inte skulle förlåta honom om det inte var perfekt. Därmed högg man ner ett "perfekt" träd i närheten, sågade upp det i flera bitar, hämtade det till Hobbiton, spikade ihop det igen. Som om inte detta var arbete nog, dog ju trädet i och med detta projekt så alla löven föll av. Därmed importerades konstgjorda löv från Taiwan som sedan fästes på grenarna med ståltråd. DESSUTOM klarade löven inte av en vinter helt så fint som man hade hoppats så de förlorade all färg. Därmed måste man måla om alla löven, ett och ett. Även trädet revs ner efter de första filmningarna, den andra gången byggde man helt enkelt ett träd av glasfiber. Lite lättare kanske...

Sen lite roliga faktan om den kommande filmen The Hobbit: det kommer inte en, utan TVÅ Hobbit filmer. Första i december 2012 och den andra i december 2013. LOTR filmerna hade en budget på 125 miljoner $US per film, The Hobbit filmerna har 250 miljoner vardera. Dessutom har WETA (bolaget som gör alla specialeffekter och bygger upp allt för filmerna) nu också gjort bl.a. Avatar, så de har säkert blivit ännu bättre på sina jobb!

Touren var alltså jätte lyckad och jag måste medge att jag nog blev grymt imponerad av hur noggrann Peter Jackson varit. Guiden berättade att det till och med fanns några "hobbitholes" som inte syns i filmen, eller syntes på touren för den delen, men som Peter Jackson ville att skulle finnas där då de även fanns i böckerna. Galet!

Hur som helst, därifrån åkte vi vidare till Rotorua som var en ganska hemsk stad. Det luktade alldeles vidrigt överallt, lukterna varierade från äggfis till permanentvätska och var så starka att jag fick migrän. Inte så lyckat alltså! Lukterna berodde på de otaliga gejsrarna och varma lerkällorna som bubblade i området. Idag åkte vi bort därifrån och det är jag lycklig över.

Idag stannade vi vid en Adrenalin Forest på vägen till nästa stad, Tauranga. Adrenalin forests finns på flera ställen i landet, vi har redan länge planerat besöka en sådan och nu blev det äntligen av. Det hela bestod av sex stycken hinderbanor som är upphängda i träden, i olika höjder och av olika svårighetsgrader. Vi klarade av fem och ville inte ens försöka oss på den sjätte. Låt mig förklara. Det hela är jätte tryggt, man är hela tiden fastkopplad med klättringsutrustning i en vajer så det finns ingen risk att man faller. Men! Att i 15 meters höjd balansera på en lina då det blåser och man skakar av trötthet börjar det kännas ganska så skrämmande. Jag skrattade inombords då jag läste i beskrivningen av banorna att de är tunga både fysiskt och emotionellt. Emotionellt tunga, hah! Jag skrattade lite mindre då jag stod uppe i trädet och ropade "I can't do this" åt Tom innan jag skulle hänga i en lian för att komma till nästa platform. Toms leende försvann också mot slutet och vi bestämde oss för att inte ens försöka med Adrenalin Max, den svåraste banan.

Nu är vi nere på marken igen, framme i Tauranga som verkar vara en riktigt mysig stad. I morgon ska vi ägna oss åt lite lugnare aktiviteter, kanske cykla en sväng eller så.

-Sara