Christchurch

Som jag redan nämnde i det förra inlägget så var förväntningarna inte helt positiva inför att komma till Christchurch. Staden som i februari 2011 drabbades av en stor jordbävning har av de flesta, både backpackers och nyzeeländare, beskrivits som en död och deprimerad stad där det inte finns något att göra. Hur som helst såg vi fram emot att komma till en större stad igen och försökte att inte ha en negativ inställning till staden innan vi ens sett den. Det visade sig att en så tragisk händelse som en jordbävning ibland kan vara väldigt sporrande för människors innovationsförmåga och att mycket positivt kan växa fram ur en kollektiv vilja att se framåt.

På hostellet där vi bodde träffade vi första kvällen tre kanadensare, Anouck, Jeremy och Jules, som kom att utgöra vår familj de tre dagarna i staden. Gång på gång har vi konstaterat att det är väldigt lätt att umgås med kanadensare och det bekräftades även nu.



Den första dagen spenderade vi med dem, först på en matmarknad (där vi till frukost åt crepes med blåbär och lemoncurd respektive hallon och vitchoklad, megamums!) sedan i stadens centrum. Stora delar av centrum var avstängt på grund av jordbävningen. Byggnader hade rasat, gatulampor var sneda, asfalten hade spruckit. Jordbävningen som även skördat 181 människoliv hade nog lämnat sina spår och det var en verkligt sorglig syn. Just den här dagen hade det öppnats en "gång" genom det här området som ledde till katedralen som hela staden byggts omkring. Katedralens högsta torn hade rasat och väggarna hade blivit så förstörda och osäkra att den inte mera får användas. "Gången" hade öppnats så att de lokala skulle få ta farväl till sin vackra kyrka innan den antagligen kommer att rivas.








Som jag ändå tidigare nämnde, bland allt det här tragiska har det också vuxit fram en del nytt. Det kanske bästa exemplet är det nya shoppingkomplexet Re:START, som består av shippingcontainers i alla regnbågens färger som butiker och cafeer öppnat nya utrymmen i. Det var förstås viktigt att snabbt få igång livet i staden igen efter jordbävningen och därför var dessa stabila containers en fiffig lösning för att låta jordbävningsdrabbade butiker få igång sin business igen. Den ursprungliga planen var att detta bara skulle vara en tillfällig lösning, men flera av butikerna har uttryckt önskemål om att hålla kvar containrarna då de börjat symbolisera "det nya Christchurch". Dessutom ser de ganska skojiga ut.









På kvällen gick vi på öl till den lokala pubben där alla tiders sämsta coverband spelade. Kvällen var hur som helst riktigt skojig, vi träffade äntligen Nick (han som fixat lägenheten åt oss i Wanaka). Tyvärr blev jag förkyld då vi satt utomhus och undvek bandet största delen av kvällen. Nästa dag blev alltså ganska lugn, vi drog kanadickerna med på bio och låg för övrigt på hostellet och läste.

Nu i efterhand konstaterade vi att vi kanske inte såg så mycket av Christchurch som vi hade velat. Det blir lätt så då man umgås med skojiga typer, i stället för att gå omkring sitter man på hostellet och hänger. Men det är ganska så kul det också.

Nu är vi i Akaroa, mera om det någon annan dag. Tjo från en snorig Sara som sitter inne på hostellet och fryser och hostar oxh tycker synd om sig själv. Tom är på lenkki i solskenet. Bittert? Jo.