Grejer jag inte insåg att var ren lyx innan jag började backpacka...

... 1. Att jag är den enda som snarkar i rummet där jag sover. Uppskattar inte alls att vara tvungen att höra på diverse killar i våra dorms som tydligen gjort det till sin uppgift i livet att överrösta mina kvinnliga småsnarkningar med snarkningar som kunde lyfta taket.

2. Att temperaturen på duschvattnet går att få rätt på en gång. Det är alltid ett spänningsmoment att gå i dusch på hostellen. Ifall man har tur nog att vattentrycket är sådant att man faktiskt blir våt någorlunda snabbt så är det ändå en utmaning att reglera temperaturen så att den blir rätt. Vanligtvis börjar det med iskallt en stund, sen brännhett. Sen är man väl hittat rätt temperatur så kan det plötsligt hoppa till då någon börjar använda duschen bredvid. Ekologiskt blir det åtminstone då man helst inte står där en sekund längre än nödvändigt.

3. Att få äta sitt morgonmål (och alla andra måltider för den delen) utan att vara tvungen att kämpa om bestick, muggar, tallrikar etc. med tio andra backpackers som förstås är lika vrålhungriga som jag. Vissa hostell har riktigt okej kök faktiskt, men på andra är det verkligen en kamp att få en måltid till stånd. Redan att göra en smörgås kan vara ett stort projekt. Ingenstans finns det osthyvlar så det gäller att hinna till den vassaste kniven innan någon annan och sedan stå och skära upp osten medan någon står med sina ögon på kniven och bara väntar på att man ska lägga den ifrån sig.

4. Att ha en hel garderob med kläder. Ni vet den där känslan "jag har inget att sätta på mig". Ta den x1000 och ni kan tänka er hur det är här. De kläderna som i början av resan var det där lite snyggare har nu blivit downgraded till något man väl måste dra på sig IGEN. Det här låter som världens ytligaste grej att skriva om, men då man känner sig ful varje dag man går ut ur dörren blir det lite påfrestande efter en tid. Tom har drömt om sin läderjacka och conversen en tid nu, jag om andra byxor än de farkkun jag har här och som, konstigt nog efter alla hamburgare, börjat klämma något vid midjan.

5. Att veta vad man har för mat i kylskåpet. Några gånger nu har vår mat blivit stulen ur våra kassar, då vi sedan tänkt laga något har vi plötsligt märkt att hälften av ingredienserna saknats. Andra gånger har vi av misstag lämnat något efter oss då vi glömt att packa ner det i mitten av allt kökskaos som nämndes under punkt tre.

6. Att internet och ens mobiltelefon fungerar. Det har dock varit lite lustigt att till och med tvingats använda en telefonkiosk då vi befunnit oss i en stad (by?) där det inte finns något mobilnät. Mobiltelefoner är (framför allt i Finland) en sådan självklarhet att man inte vanligtvis ens funderar på om de månne fungerar. Här är det lite annorlunda... Och det här med unlimited wifi är nog bara något att drömma om, det tänker jag inte ens gå in på.

Ni ska nu inte tro att jag går omkring och blir irriterad på de här grejerna varje dag, man blir ju van vid det mesta. Det här inlägget är mer menat att peka ut de små grejerna som jag brukar ta som en självklarhet, men som jag nu börjat se som vardagslyx. I morgon ska vi förresten till Mt Cook National Park så vi kommer att befinna oss i radioskugga ett par dagar...
-Sara