Fiordland

Efter ett par dagars radiotysthet är vi back in business. Vi gjorde en liten tripp ner till Fiordland och sina vanor trogna fungerade varken mobilerna eller internet. Det känns som att resan dit var betydligt längre än den var, vi hann igen se och uppleva så mycket att det känns overkligt att allt skedde under bara två dagar.

Från Wanaka körde vi till Te Anau som är "porten" till Fiordland National Park. Efter en natt i Te Anau körde vi alltså upp mot Milford. Distansen på 120km avverkade vi på ungefär åtta timmar då det fanns så många vackra ställen att se på vägen. Nu i efterhand var det jätte skönt att vi hade hela dagen på oss, ingen stress i paradiset. Vi hann med flera promenader, allt från fem minuters hasande till en lookout till två timmars vandring upp till 900 meters höjd för att än en gång få njuta av dessa ständigt mer imponerande vyer.



Morgonjumppa för att hålla värmen uppe. Det var en iskall dag, 4 grader visade termometern då vi steg ur bilen första gången. Klädvalet blev därför något intressant, jag hade glömt våra jackor i Wanaka (perfekt timing!), så det var lager på lager x4 som gällde. Därav inga closeups på mig från den här dagen, det är nog något som ingen av er vill se haha!




Mirror lakes var ett tufft ställe där några minimala sjöar reflekterade bergen i bakgrunden så det blev en huisig spegeleffekt.




Klättringen upp till Key Summit bjöd igen på vackra alpina landskap. Och lite orcer som lurade i buskarna...







Då vi närmade oss Milford ringlade vägen upp mellan bergen och rakt genom ett av dem. Tunneln genom berget var lite på en kilometer lång, då vi körde tillbaka var Tom förundrad över att den var så mycket mörkare än första gången. Det var då jag påpekade att han hade solglasögonen på sig...



Väl framme i Milford checkade vi in på Milford Sound Lodge, det enda hostellet i området. Så var det bara att ta det lugnt resten av kvällen och ivrigt vänta på nästa dags kryssning ut på Milford Sound...

Milford Sound är den absolut kändaste av Fiordlands fjordar. Med regnskogsbeklädda berg som stiger rakt upp från havet till 2 km:s höjd, sälar som simmar omkring, vattenfall i mängder och en otrolig tur med vädret (där regnar nästan 200 dagar om året) kan jag lätt säga att det var det vackraste och mest imponerande jag någonsin sett. Helt otroligt. Inga foton kunde greppa storleken eller skönheten på det här magnifika stället, men vi försökte i varje fall...
























Efter cruisen körde vi raka vägen till Queenstown med Iron Maidens Bruce Dickinson ylande i högtalarna för att hålla uppe energin under hela den långa körsträckan. Väl framme i Queenstown råkade vi på kanadensarna Saba och Doug som vi umgåtts med sista kvällen i Shambhala. Kvällen spenderades sedan med dem och några andra på en irkkupub som även irländarna i gänget godkände. Dagen efter var det en lycklig Tom som bongade sina älskade Twinkie-bars i en godisaffär.



I morgon när vi känner oss lite skarpare ska vi ägna oss åt downhill-mountainbiking halva dagen och stora hamburgare den andra halvan.
-Sara